Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gasutveckling ur en sjö i Ljusdalstrakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till. I Ljusdal liksom i Arendal trodde man sig kunna hänföra orsaken
till fenomenet till genom jordskalf uppkomna sprickor.»
Då naturföreteelser af nu ifrågavarande slag synas vara ganska
sällsynta i vårt land och tillfälle fanns att genom en af Sällskapets ledamöter,
kommissionslandtmätaren hr A. F. Gustafsson, inhämta närmare
upplysning om den »brinnande sjön», vände jag mig till honom, och har
han godhetsfullt lämnat nedanstående meddelande om dessa sina
undersökningar.
»Från midten till slutet af sistlidne november månad, då den s. k.
Lillahagasjön i Ljusdal isbelades, iakttogs, hurusom efter norra stranden
smärre vakar af högst 0,5 m. diameter uppstodo, ur hvilka en liflig
gasutveckling ägde rum, så att vattnet kom i rörelse såsom vid kokning.
Fenomenet pågick och vakarna höllo sig öppna tills isen uppnått en tjocklek
af c:a 15 cm., då kölden tog öfverhand och de tillfröso. Äfven i den
vattenklara isen visade sig flerstädes samlingar af större och mindre
blåsor af instängda gaser. Enligt någras uppgift hade gasen en svag
lukt. Skridskoåkande ungdomar brukade synnerligen på kvällarna knacka
hål på sådana blåssamlingar och med en tändsticka antända den
utströmmande gasen, hvarvid en ända till fotshög låga uppflammade. En gosse
uppgafs t. o. m. därvid hafva svedt ögonbrynen. Å motstående kartskiss har
jag efter erhållna upplysningar ungefärligen utmärkt läget och antalet af
nämnda vakar. Den med a betecknade uppgafs ha legat närmast och
endast c:a 10 m. från land, de andra något längre ut från stranden åt
väster. Afstånden dem emellan lära ha varit 20 à 25 m. och säges
ungefär ett tiotal sådana ha förekommit. Strax invid a hade vid
tillfället funnits en huggen vak, hvarur kringboende hämtade vatten, men
ur denna lärer någon gasutveckling icke ha förmärkts. Häraf skulle
möjligen kunna slutas, att gaserna utströmmade på vissa punkter af
bottnen, samt att de ifrågavarande fräthålen uppstodo rakt öfver dessa.
Såsom bevis på fenomenets ovanlighet må nämnas, att en äldre man,
som bott invid sjön omkring 40 år, förklarade sig aldrig tillförene ha
sett eller hort omtalas något dylikt. De bägge sjöarna äro, att döma
af strändernas beskaffenhet, ganska grunda, antagligen högst 15 à 20 m.
djupa. Bottnen, stränderna och hela trakten närmast omkring bestå af
sand- och lerlager; berg i dagen finnes ingenstädes invid sjön eller i dess
närmaste grannskap. Hvarken växtligheten i densamma eller några
andra omständigheter gifva stöd för antagandet, att någon nämnvärd
förruttnelse af organiska ämnen här pågår.»
Det torde följaktligen knappast kunna vara något tvifvel, att
brännbara gaser i riklig mängd framströmmat från sjöbottnen. Dessvärre har
icke något prof af desamma kunnat erhållas, men att de tillhört de lätta
kolvätenas grupp, är väl synnerligen antagligt. Jag riktade särskildt hr
Gustafssons uppmärksamhet på sannolikheten, att ruttnande organiska
ämnen förorsakat fenomenet. Någon större mängd sådana af yngre
datum synes emellertid icke förefinnas, men därmed är ju icke bevisadt,
att sådana ej finnas anhopade i de älfsandsaflagringar, som bilda
underlaget för sjön. Huruvida denna tolkning är riktig eller gaserna
härstamma från själfva berggrunden, torde för närvarande ej kunna afgöras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
