Ymer / Årgång 25 (1905) / 185 (1882) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eskimåernas forna och nutida utbredning samt deras vandringsvägar. Af Herman G. Simmons. (Härtill tafl. 6.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Betydligt vanligare än vinterhus äro naturligtvis tältringar, men
de äro också svårare att få syn på särskildt under sommaren, om
man icke vet hvar man skall söka dem. Oftast finnas de på låga
uddar, men äfven vid jaktplatser, ej sällan också vid de fasta
boplatserna.

Köttgrafvar förekomma mest vid vinterhusen eller tillsammans
med tältringar, stundom dock också där jaktbyte mera tillfälligt
förvarats. Räffällor finnas spridda här och där, ofta högt uppe och
långt inne i landet.

Fig. 4. Krets af större stenar vid »Eskimopolis.»

Utom de nämnda vanligaste slagen af eskimåbyggnader funnos
här och där ännu några andra: stenrader, på hvilka skinnremmar
sträckts och torkats, stöttor för uppläggande af kajaker och umiaker
o. s. v. Några byggnader
iakttogos, hvilkas ändamål vi ej lyckades
utgrunda. Bland dessa var en krets
af större stenar intill husruinerna i
»Eskimopolis» vid Buchanan strait
i Hayes sund. Den synes
knappast ha kunnat användas vid
remsträckning, då stenarna ej voro
höga nog att skydda remmen för
hundarna. En skiss af denna
stenkrets lämnar fig. 4. Kretsen
var omkring 6 m. i genomskärning
och låg, såsom planen af
»Eskimopolis» (sid. 190) visar, helt nära
boplatsens ostligaste husruiner. En
lång, tunnellik byggnad, som stödde sig mot en klippafsats vid ett af
husen på Bedford Pim Island, kan möjligen ha tjänat som hundhus.
Vid Falkberget i Gåsfjorden träffades några låga murar af
kalkstensflisor. Deras användning kan jag ej förklara, om de ej utgjort ett slags
grund för väggar och brits i ett snöhus. Jag har dock aldrig hort,
att någon sådan kombination af olika byggnadssätt är iakttagen.
Vårt märkligaste fynd torde ha gjorts på Borgön (S:t Helena) i
västra delen af Jones sund. Här funnos nämligen, såsom Sverdrup
i sin resebeskrifning flyktigt omnämner, ett slags holkar för ejdern,
uppbyggda af några på kant resta stenar, Öfver hvilka en annan
sten lagts som tak. Dessa »ejderbon» voro mycket lika dem, som på
Island och i Norge uppsättas på häckplatserna. En stor del hade
fallit ihop, men några voro ännu i bruk. Det står ju i fullkomlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>