Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Sverige under senaste tid företagna åtgärder till naturens skydd. Af Gunnar Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE FÖRETAGNA ÅTGÄRDER TILL NATURENS SKYDD. 247
under det markbetäckningen utgöres af frodiga olika grässlag,
manshög Aconitum, Angelica, Trollius, Daphne m. fl.».
De nämnda tvenne områdena synas sålunda synnerligen lämpade
till nationalparker. De ligga dock så nära hvarandra och äga
otvifvelaktigt så stora likheter, att det väl knappast kan
ifrågasättas, att bägge fridlysas. I den öfre barrskogs- och fjällregionen
böra däremot inom de sydligare fjälltrakterna en eller två sådana
stora reservationer ske. Man har i ty fall att närmast vända sina
blickar till sydligaste Lappland eller nordligaste Jämtland (fig. 11)
samt till sydliga Härjedalen och nordligaste Dalarna, där lämpliga
områden utan svårighet torde kunna utfinnas inom renbetesfjällen.
Akademien föreslår äfvenledes till naturpark den märkliga Gott-
o
ska sandön, som väsentligen täckes af tallskog. A denna ö, som
står under lotsverkets förvaltning, ha under senare år omfattande
åtgärder företagits till flygsandens bindande, och i utlåtandet fästes
särskild vikt vid den omständigheten, att afverkning nu planlagts i
afsevärd skala, för att erhålla medel till ytterligare åtgärder mot
flygsanden. På grund häraf anhålles, att »lotsverket snarast möjligt
måste förständigas att för all framtid upphöra med skogsafverkning
till afsalu på Gottska sandön, hvilken på samma gång borde
förklaras som nationalpark». Ett sådant förbud skulle emellertid kunna
medföra svåra olägenheter, som äfven komme att delvis omintetgöra
hvad med detsamma i första rummet afses. Upphöra åtgärderna
för sandbindningen, kan det möjligen hända, att efter några årtionden
tallskogen i kustbältet ersattes af ett väldigt, nästan skoglöst
dyn-landskap. Ehuru detta äfven från natursynpunkt har sitt mycket
stora intresse, torde dock skogen vara det som främst bör skyddas.
Sandbindningen erfordrar i så fall ännu rätt betydliga belopp, som,
om de ej skola tagas ur öns skog, knappast kunna erhållas med
mindre ön lägges under Domänstyrelsen.
Det nu sagda gäller våra vanliga barrträd: tallen och granen.
Men som bekant äger vår flora äfven tvenne andra arter: id och
en. Id eller idgran är ett i vårt land i utdöende Stadt träd, och
det måste betraktas som synnerligen glädjande, att det lyckats
Akademiens kommitterade att redan erhålla uppgifter om ett så stort antal
förekomster för densamma som de i utlåtandet till skydd föreslagna,
nämligen ett område vid jägmästarebostället Skäftekärr å Böda
kronopark på norra Öland »med bestånd af 6-9 meter höga
id-granar samt yppig murgröna»; H ej nu m K al l gåt e Burg
(»sannolikt landets förnämsta och intressantaste idgransförekomst») i Hej-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
