Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okapidjurets geografiska utbredning jämte några notiser om Kongolandets fauna. Af Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 EINAR LÖNNBERG.
djur. Förr sammanställde man visserligen jordsvinen med
myrslokar, myrkottar och andra »tandfattiga», emedan de till följd af
öfverensstämmelser i lefnadssättet kunde uppvisa vissa
parallellismer i sin byggnad, bland annat visande sig i en reduktion i
tandsystemet. Senare undersökningar ha dock visat ohållbarheten af
en dylik förening af vidt skilda former.
Utom från Sydafrika har man erhållit former af släktet
Oryc-t er opus från Ostaftika och flera andra delar af den svarta
kontinenten men hittills ej frän Kongo eller angränsande områden,
hvarför löjtnant Erikssons upptäckt är af stort djurgeografiskt
intresse. Den af honom nu funna arten torde vara den största kända, och
det tillvaratagna exemplaret mätte ungefär 2 meter från nos till
svansspets. Djuret är kändt af negrerna under namnet »garrava»
men tyckes ej vara allmänt. Detta torde dock åtminstone delvis
bero på dess nattliga och undangömda lefnadssätt. Spåren efter
de tre största gräfklorna på hvarje fot ser man ej så sällan, sade
löjtnant Eriksson, som fäst sig vid deras egendomliga utseende, då
de liknade intryck af tre fingrar. Men djuren själfva ser man
aldrig. De gräfva sig in i termithögar och lefva där ini sina gångar
af termiter. De synas kunna lefva ini samma hög en mycket
lång tid, antagligen så länge som det finnes nog termiter kvar till
föda. Negrerna berättade, att »garrava» kunde stanna 3
månader i samma termitstack. De hade bevisat detta därmed, att de
satt snaror i alla befintliga hål och omgifvit termithögen med
jaktnät, men näten ruttnade ned, utan att »garrava» brot sig ut.
Denna fångstrnetod är alltså ej lönande. En annan af mera
agres-siv art lämnar bättre resultat, när den kan användas. Den består
däri, att en neger kryper ned i »garravas» hål, om de äro stora nog
därtill, samt söker reda på, hvar djuret befinner sig. När detta
skett, bultar han i taket till tecken åt kamraterna, som då lodrätt
gräfva sig ned och döda »garrava» med spjut. Så hade skett
med det exemplar, som öfverlämnats till Riksmuseum. Negrerna
äro för öfrigt förtjusta i »garravas» kött.
Under pliocentiden funnos Orycteropus-former i östra
Medelhafsländerna. Det bevisas af fossilfynd1 från Samos samt Maragha
i västra Persien. Detta är af intresse i djurgeografiskt afseende,
ty det var ju just i dessa samma trakter som okapin hade sina
1 Dessa voro redan typiska Orycteropus-iormzr och hade den så egendomliga
tandstrukturen fullt utvecklad. Några äldre stamformer till dessa märkliga djur känner
man ännu ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
