Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - † Elisée Réclus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räkning verkställa utredningar af geografisk art. Réclus fick nog
likt så mången fore honom erfara, att verkligheten sällan motsvarar
våra förhoppningar och att en fri högskola har många svårigheter
att öfvervinna, ej minst då hon, kanske väl ensidigt, ställer sig i
nya idéers och nya uppfattningars tjänst.
Ett annat arbete, som äfven i hög grad upptog Réclus tid och
intresse under senare år, voro förarbetena till en stor jordglob i
1:1 000 000 med orografien utförd i samma skala.
För många år sedan hade han angripits af en bröst- och
hjärtåkomma men åter tillfrisknat. Efter brodern Elies död 1904
visade sig dock samma sjukdomssymptom ånyo. Gång på gång
kommo anfallen tillbaka, blefvo efterhand tätare och svårare, och
på morgonen den 4 juli slocknade hans lif. Enligt hans egen
bestämmelse skulle begrafningen ske i största möjliga enkelhet och ingen
annan än hans älskade broder Elies honom så hängifne son Paul
skulle få följa honom till hans sista hvilorum. Så skedde ock.
Tre gånger gift, första gången med en kreolska, hade han med
henne tvenne döttrar, af hvilka en dog i tidiga år, men inga söner.
Med Elisée Reclus bortgick icke blott den kanske främste bland
de geografer, som i senare tid skrifvit på franskt tungomål, utan
enligt otaliga hängifna vänners enstämmiga vittnesbörd en af de
ädlaste och mest ideelt lagda personligheter vår samtid ägt.
»Den djupa flärdlösheten och ärligheten i hans vetenskapliga
arbeten är», säger furst Krapotkin, »blott återskenet af den stora
rättskaffenshet, den absoluta oegennytta och obegränsade, af inga
hämmande band betvingliga sanningskärlek, som var oupplösligt
förenad med hans natur. Enkelheten i hans lefnadssätt var underbar.
Bröd och litet frukt var hans föda, äfven då han arbetade från 6 på
morgonen till 11 på aftonen. Undantar man behofvet af värme, som
tilltog med åren, kan man påstå, att han icke ställde några kraf på
lifvet. Han förstod att dö fattig efter att ha skänkt världen
underbara arbeten. Han förstod också att, äfven sedan han själf nått
ryktets tinnar, aldrig lägga några tryckande band på sin omgifning
och att alltid förbli densamme mot sina obetydligaste medarbetare.
Han var helt säkert en af de finaste personligheter vår civilisation
frambragt, en i ordets vackraste betydelse frigjord man.»
Sedan mer än tjugo år (1884) var Elisée Reclus utländsk
ledamot af vårt sällskap. G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
