Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Notiser.
Andrée-plaketten. Den af Sällskapet beslutade minnesplaketten
öfver Andrées och hans kamraters polarfärd är nu fullbordad af
medaljgravören Erik Lindberg. Om dess utseende lämnar motstående bild en
föreställning. Plaketten kan af Sällskapets ledamöter erhållas genom
Sällskapets sekreterare (adr. Norrlandsgatan 2 & 4, 2 tr. Stockholm) till ett
pris af 2 5 kr. för exemplar i silfver och 15 kr. för exemplar i brons eller
aluminium.
Är Skåne de germanska folkens urhem? Professor Axel Kock
har i Historisk Tidskrift 1905 under utvidgad form publicerat den
föreläsning öfver detta ämne, hvarmed han öppnade 1904 års sommarkurser
i Lund.
Frågan om germanernas ursprungliga hemland är nära förbunden med
spörsmålet öm det indo-europeiska urhemmet. Numera äro de flesta
forskare benägna att tänka sig detta senare någonstädes i Europa. Här
hafva nämligen allt från den aflägsna tid, då de indo-europeiska folken
först framträda i historien, de flesta bland dem varit bosatta. Det är därför
antagligt, att alla indo-europeer en gång bott i Europa, och att således
flertalet bland dem aflägsnat sig blott relativt obetydligt från det
ursprungliga hemlandet - den kortaste vägens teori. Äfven öm det icke kan
afgöras, hvar i Europa det indo-europeiska urhemmet legat, torde. knappast
någon trakt hafva bättre rätt att anses såsom urhemmet än östra
Östersjö-bäckenet (det gamla Lithauen och närgränsande trakter).
Äfven när man vill afgöra platsen för det germanska urhemmet, har
man skäl att tillämpa den kortaste vägens teori, d. v. s. man måste söka
det i en trakt, där vid historiens gryning germanerna bodde i samlad massa.
Då England eröfrades af germanerna först på 4OOtalet efter Kr. och då
ännu på 4OO-talet f. Kr. åtminstone stora delar af Tyskland beboddes af
kelter, återstå af forntidens germanska länder väsentligen Nordtyskland
och Skandinavien. Här och närmare bestämdt i de västbaltiska landen
låg det germanska urhemmet, d. v. s. i området mellan Oders och Elbes
(eller väl snarare Wesers) nedra lopp intill trakten af Magdeburg samt i de
gamla danska landen, således äfven Skåne, hvarifrån dock södra Sverige
redan mycket tidigt befolkades.
I denna centrala del af de germanska landen hafva enligt arkeologiens
vittnesbörd våra förfäder bott sedan urminnes tid. Allt från den yngre
stenålderns tid ned genom brons- och järnåldern har man nämligen en
kontinuerlig utveckling i grafskicket, och ända från den yngre stenålderns
dagar kan därför ingen mass- in vandring till Norden hafva försiggått.
När denna åsikt först framställdes, menade man, att nordborna skilt sig
från de öfriga germanerna i mellersta Tyskland, och att således den
skandinaviska stammen utgjort en från de andra germanerna skild stam allt sedan
den yngre stenålderns början (det femte årtusendet fore Kr.).
Språkhistorien visar, att denna uppfattning är ohållbar. De
germanska språken hafva under den historiska tiden utvecklats i hastigt tempo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
