- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 25 (1905) /
343

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NOTISER. 343

ordning, dock hade några fönsterluckor af stormarna blifvit lösslitna;
dessa blefvo nu igenspikade. Enligt uppgift i de besökandes bok har
Ettes expedition legat där några månader. Rapport härom jämte
uppgift på den proviant, som de användt, har af Ette afsändts till Stockholm.

Från Treurenbergbay gingo vi till Norsköarna för att
ombord-taga det skeppsbrutna manskapet från jakten Svanen från Hammerfest,
hvilken här af stark sydlig storm drifvits i land den 16 juni. Vi
landsatte manskapet i Greenharbour (Isfjorden), därifrån de hade lägenhet
att återvända till Norge.

Från Greenharbour styrde vi åter mot norr och kommo den 8 juli
in i isen på 80° 8’ n. lat., men redan vid 80° 24’ var allt vidare
framträngande omöjligt. Vi styrde nu syd- och västvart bland gles is,
följande kanten af hvad som såg ut som obruten polaris (packis).

Den 15 voro vi där det s. k. »Svenska djupet» skulle finnas, men
våra lödningar gåfvo här samma resultat, som professorn erhöll 1898.

Nu såg det ut, som vi icke skulle kunna komma mera västvart,
hvarför vi höllo mera mot syd och ost om syd. På 76° 50’ började
vi kunna hålla mot sydväst igen till 75° 35’, då vi åter kunde styra
mot väster och nord om väst, och ju längre mot väster vi kommo, desto
mera nordligt kunde vi hålla. Den 24 juli fingo vi Koldeweyöarna i
sikte, men först den 26 lyckades vi komma upp under land. I norr
sågo vi öppet vatten men hindrades att komma in i detta af ett smalt
isbälte, som låg an mot kusten. Den 27 på kvällen forcerade vi isbältet,
och nu kunde vi längs kusten styra nordvart. Snart hade vi passerat
Kap Bismarck, och för våra ögon upprullades ett nytt, okändt land.

Kap Bismarck, som af Koldewey antogs ligga på fastlandet, är i stället
beläget på en stor ö. Kusten norr om Kap Bismarck består af flera stycken
större och mindre öar, skilda från fastlandet af jämförelsevis smala sund. Så
långt vi kunde se, sträckte sig djupa fjordar in i landet, på båda sidor
begränsade af lodräta fjällväggar, och där innanför tog inlandsisen sin början.

Kustisen låg ännu obruten i sund och fjordar, och vi kunde därför
blott på afstånd göra våra iakttagelser samt så godt sig göra lät
kartlägga landet, som erhöll namnet » Terre de France*». En udde vid 77° 36’
n. lat. och 18° 23’ v. long, benämndes ’»Cap Philippe». Här landade
vi för att närmare undersöka området, funno kraniet af en myskoxe,
flera stycken renhorn och ben, fångade en lemmel och sågo några stycken
harar, af hvilka ett par skötos. Vi träffade äfven lämningar efter
eskimåbesök, och hvad som i synnerhet tilldrog sig vår uppmärksamhet var en
- efter hvad vi antogo - eldstad1, bestående af flata stenar, tre på
sidorna och en på toppen. Framför dessa låg en femte flat sten, som
troligtvis användts att tilltäppa öppningen med; längden af »eldstaden»
var 0,5 meter, höjd och bredd omkring 0,4 meter.

Härifrån styrde vi vidare nordvart längs kusten men kunde icke
närma oss densamma på grund af ett isband, som låg fast till land och
sträckte sig utefter kusten i nordlig riktning. Denna »landis» hade
kolossala dimensioner; då vi lågo förtöjda vid dess kant var den i jämnhöjd

1 Månne ej snarare någon fälla? A. G. N.

Ymer 1905. 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1905/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free