- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 25 (1905) /
345

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NOTISER. 345

raskande, att hertigen af Orleans nu lyckats framtränga till 78° 16’, d. v. s.
2° 46’ nordligare än något fartyg med säkerhet förut i dessa trakter varit.
Man måste antaga, att särskilda vind- och strömförhållanden varit rådande,
som drifvit undan packisen från kusten. Men förgätas må icke, att kursen
mot land skedde i riktning mot Koldeweyöarna från sydost, bekräftande
erfarenheten, att »klarorna» härstädes i allmänhet ha en nordvästlig
riktning. Detta kan gifva anvisning för kommande expeditioner, att man
nämligen redan från början bör framtränga i denna riktning mot det mål
man söker nå.

Tillvaron af en bank eller ett grund med endast 58 meters djup
på så långt afstånd från kusten måste anses såsom märklig, och det
är beklagligt, att tjockan hindrade expeditionen att utröna, om här
förefanns någon ö eller ögrupp. Hvad de nyupptäckta fjordarna angår, synas
dessa, efter den korta beskrifningen att döma, vara af storslagen natur,
erinrande om Frans Josefs och Kung Oscars fjordar längre söderut.

Helt visst skola de nya upptäckterna under hertigens af Orleans
expedition medföra, att intresset för att utforska kuststräckan mellan
Ardencaple Inlet och Independence Bay vid Grönlands nordspets
ytterligare ökas. Såsom jag förut betonat1, är denna sträcka den viktigaste,
som inom polarområdet ännu återstår att undersöka. A. G. N.

Kapten C. A. Larsens senaste sydpolarfärd. Sedan kapten C. A.
LARSEN återkommit från den Svenska sydpolarexpeditionen, beslöt han
att med stöd af den erfarenhet, han förvärfvat angående förhållandena
kring Syd-Georgien, på denna ö anlägga en hvalfångststation. Ett
argentinskt bolag bildades i detta syfte, och kapten Larsen föranstaltade om
byggandet af en hvalfångstångare af större dimensioner än vanligt.
Företaget startades förliden sommar. Då här yppades ett tillfälle att från
Syd-Georgien erhålla zoologiska samlingar till Riksmuseum, gjordes
framställning till kapten Larsen, att en svensk konservator skulle få medfölja.
Med vanligt tillmötesgående beviljades detta på synnerligen gynnsamma
villkor, och hr E. So KLING, anställd som konservatorselev vid Riksmuseum,
utsågs att deltaga i expeditionen. Enligt meddelande i bref, som
inkommit från hr Sörling, synes samlingsarbetet ha bedrifvits med god
framgång. Den 17 nov. 1904 anlände expeditionen till Syd-Georgien. Det
var sålunda något sent på våren, men hr Sörling erhöll dock ägg och
dunungar af åtskilliga fåglar.

Embryologiskt material bl. a. af pingviner konserverades. Dunungar
togos också af den endemiska lilla andarten (Nettion georgicum) samt
»kelpdufvan» (Chionis). Af andra föremål, värda att särskildt framhållas,
märkas »små» ungar af sjöelefant, blott 1,35 m. långa. Med hvalskeletten har
hr Sörling haft ett tungt arbete men dock lyckats preparera råskelett af
en »60 fot lång» rörhval, en ung knölhval (»20 fot») samt en räthval.
Den sistnämnda är intressant i synnerhet från vetenskaplig synpunkt.
Sommaren var efter förhållandena vacker, ehuru temperaturen ej steg högre
än till +10°.

1 Ymer 1902, sid. 534.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1905/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free