- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 25 (1905) /
397

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skelettfynd i jämtländska grafvar från den yngre järnåldern. Af Carl M. Fürst.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKELETTFYND I JÄMTLAND FRÅN DEN YNGRE JÄRNÅLDERN. 397

ras. Pannan är mera upprätt; men detta är en vanlig karaktär hos
kvinnliga kranier särskildt af denna typ.

De skalledelar, som finnas från M III, MIV och Kil äro alltför
bristfälliga för att medgifva några säkra slutsatser. M IILkraniet
ger dock intryck af samma typ som de ofvannämnda. Ej otroligt
är också, att M IV hör dit.

M Gr-kraniet visar en annan typ än de öfriga. Det är
höggradigt mesocefalt. Hade måtten tagits på den lefvande mannen,
skulle hufvudets längd-breddindex hafva öfverstigit 80. Larssen kallar
därför dessa skallar meso-brakycefala och angifver från olika kusttrakter
i Norge sådana folkgrupper både från förfluten och nuvarande tid.
En af dessa tillhör Trondhjemstrakten. I betraktande häraf ligger
det nära till hands att tänka på möjligheten, att M Gr kunde vara
en sådan trönder. Det är ej heller utan, att vi bland de
medeltidskranier från Trondhjem, som Larssen af bildar (Pl. III, fig. 8), träffa
likheter med M Gr. I ett eller några afseenden, och dessa af stor betydelse,
skiljer sig dock det jämtländska kraniet bestämdt från den
trond-hjemska typ, hvars karaktärer Larssen angifver vara liten höjd, någon
tillplattning af hjässpartiet, något långt bakhufvud, ofta starkt
framstående tuberositas ossis occipitis, medelbred panna, hvälfd i
vertikaldiametern, icke särdeles framträdande hjässknölar, det bakre
tinningpartiet frambuktande, ansiktets bredd tämligen betydlig, längden
af öfveransiktet relativt liten, låg alveolarprocess, låga ögonhålor,
kort, ej bred näsa, ganen ofta af större bredd. Vårt kraniums
betydliga höjd, ansiktets ej vidare stora bredd, d. v. s. ej utstående
kindben, samt den ej ringa höjden hos öfveransiktet äro utom
andra karaktärer af den betydelse, att jag svårligen kan hänföra det till
denna lokala typ, som å sin sida påminner om en del af
meso-bra-kycefalerna från Jäderen och Tönsberg.

I nordliga Norge är dolikocefalien, såsom förut nämnts,
konstaterad på järnålderskranier ända upp mot Lofoten. De
trond-hjemska medeltidskranierna kunna närmast hänföras till samma
doli-kocefala typ, »medens», säger Larssen (1901) »der dog er en stærk
Tilblandning af fremmede Elementer, hvis Forbindelser vanskelig
for tiden kan paavises».

G. Retzius skrifver i »Crania suecica antiqua» (1899) efter det
citat, jag ofvan anfört om järnålderskraniernas rasegenskaper: »Till
denna utprägladt dolikocefala grundtyp ansluta sig utan tvång de öfriga
dolikocefala och de flesta mesocefalerna, hvilka väl till största del
kunna uppfattas såsom variationsformer inom variationsbredden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1905/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free