Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De olika slagen af folkmängdskartor. Af K. J. Henrik Wittrock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE OLTKA SLAGEN AF FOLKMÄNGDSKARTOR. 437
aktligen kartan en ännu ej omnämnd grupp, de »geometriska»
folktäthetskartorna. Om ett områdes geologi skall kunna läggas till
grund för en folktäthetskarta, fordras, att de olika bildningarna
uppträda inom någorlunda sammanhängande, ej alltför små områden.
Användbarheten af en sådan hufvudprincip blir därför inskränkt till
trakter med i produktionsafseende tydligt kännetecknade, större,
mera enhetliga sträckor af olika slags mark.
Beträffande länder, som förete orografiskt väl afgränsade delar,
såsom öde bergsträckor, högre och lägre belägna dalar, högplatåer,
skogsområden, uppodlade slättbygder och andra i fråga om
produktionsmöjligheter olika lottade trakter, är det lätt utförbart och
ligger nära till hands att verkställa en indelning i fysiska områden
och på dessa fördela landtkommunerna. Härigenom erhållas utan
någon större möda naturligt begränsade folktäthetsområden, för
hvilka med tillhjälp af statistiken och specialkartor täthetsgraderna
beräknas. Det var år 1863 som A. Steinhauser först tillämpade
detta förfaringssätt (för Steiermark);1 sedermera har det ett par
gånger blifvit användt för bergiga länder, såsom Högalperna2,
Vorarlberg och Taunus.
Härmed äro genomgångna de viktigaste former, som kartor,
tillhörande den relativa framställningsmetodens första hufvudgrupp
och sålunda ritade med begagnande af till buds stående kunskap
om områdets topografi och kulturförhållanden, hittills företett. Redan
af gruppens karakteristik framgår, att hithörande kartor endast
kunna afse att fylla den för alla kartor gemensamma
hufvudupp-giften att åskådliggöra lokaliseringen och utbredningen af vissa
för en trakt utmärkande drag, i detta fall af antropogeografisk art,
nämligen folkmängdsförhållandena, men däremot icke göra anspråk
på att kunna nyttjas som objektiva bevisningsmedel för afslöjandet
af orsakerna till befolkningsfördelningen.
1 I Mitth. d. k. k. Geogr. Ges. in Wien, VII.
2 Har är bebyggelsen så fullständigt bunden vid dalarna och deras sidosluttningar,
att en folktäthetsskiss blott för skilda delar af desamma visar olika täthetsgrader; hvarför
de mellanliggande bergvidderna böra såsom öde afsöndras. Det första, kartförfattaren
har att göra, blir därför att afgränsa och frånskilja dessa »anökumeniska» områden.
(Se nedan, undergruppen 2 b.) Så har skett på en år 1897 af H. Zivier utarbetad
karta öfver Rhens inom Graubünden fallande floddalar (publicerad i Zeitschr. f.
schweizerische Statistik, årg. 1904).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
