Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De olika slagen af folkmängdskartor. Af K. J. Henrik Wittrock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE. OLIKA SLAGEN AF FOLKMÄNGDSKARTOR. 443
hänföras till en viss yta, hvilket innebörden af begreppet
folkmängdstäthet fordrar. Enligt hvad redan upprepade gånger betonats, lefva
människorna ju aldrig i verkligheten jämnt fördelade öfver arealer
utan olikformigt kringströdda och sarnmanhopade. Som svar härpå
resumerar Hettner sålunda den historiska utveckling och
förändring, som uppfattningen af folktäthetens natur och förutsättningar
undergått.
Så länge man behandlade befolkningsfördelningen endast
öfver-siktligt och framställde den på kartor i liten skala, förelågo inga
principiella svårigheter. Man betraktade landet och dess
befolkning liksom på stort afstånd, så att skillnaden mellan boplatserna,
fälten och skogen icke framträdde, och de olika orterna föreföllo
belägna på en enhetlig yta, som visade variation blott i fråga om
bebyggelsens täthet. Man kunde därför utan betänkligheter
hänföra hela folkmängden, med undantag af invånarna i de större
städerna, hvilka stucko af som punkter för särskild
bebyggelseintensitet, till hela arealen, öfver hvilken den var fördelad. Men när
man sedermera så att säga förflyttade ögat närmare föremålet,
kunde boplatser och obebodda sträckor särskiljas från hvarandra,
hvarjämte allt flera orter framträdde såsom för det öfriga landet
främmande bildningar, hvilka måste utsöndras. Begreppet
folkmängdstäthet blef nu allt mindre fattbart och visade sig allt mera
oförenligt med verkligheten. Så småningom sökte man gifva det en
ny innebörd; man begynte nämligen hänföra antalet människor
icke till hela landets areal utan till det område, inom hvilket
de varaktigt vistas och finna sin utkomst och näring; man
afskilde skogen och ödemarken och beräknade människotalet,
kanske med ett afdrag för skogens bebyggare, samt folktätheten
endast i förhållande till kulturlandet. Vid detta afskiljande förfor
man emellertid på mycket växlande sätt, så att begreppet
»kulturmark» sällan i två arbeten har samma betydelse, hvarför det icke
utan vidare är möjligt att med hvarandra jämföra de för olika
trakter funna resultaten. I några fall har man dessutom företagit
en uppdelning af befolkningen och från beräkningen undantagit de
bergsbruk, industri och handel idkande inbyggarna, som ju ej stå
i direkt afhängighet af kulturjorden, d. v. s. man har tagit hänsyn
blott till den genom landthushållning sig lifnärande befolkningen.
(För att få ett kort namn för denna påfann man termen
»bodenständig»; Hettner föreslår i stället »flächenständig», och som dess
naturliga motsats »ortsständig.»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
