Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sällskapets förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Rangsarfve ligger enligt min nivellering 12,6 m. ö. h. (jfr. Ymer 1899
sid. 280, not. 3), d. v. s. om Munthes bestämning af litorinagränsen till
15 m. (jag såg först vid c. 19 m. ett vallsystem, som kunde antagas
motsvara denna) är riktig, vid 84 % af L. G., medan de blekingska skulle
ligga vid c:a 50 %.
Det är äfven tvenne andra omständigheter, som böra beaktas, om
det i framtiden skulle lyckas att säkert fastställa samtidigheten vid
Öresund af den kultur, docenten Almgren nu beskrifvit, med Litorinahafvets
högsta stånd, medan i mellersta Sverige en väsentlig del af höjningen
inträdt innan ifrågavarande kultur utbredt sig dit. För det första är det
nämligen ingalunda säkert, att höjningen börjat vid samma tid inom hela
området och sedan försiggått proportionsvis likformigt öfverallt. För det
andra ville talaren ställa den frågan till de närvarande arkeologerna, om
man hade fullt tillräckliga grunder för antagandet, att denna »kultur»
vore ungefär samtidig inom hela det område, där föredr. visat, att
densamma vore känd.
Angående själfva fyndet på Hven och dess förhållande till
Litorinahafvets högsta stånd erinrade talaren om hvad han redan i sitt första
meddelande därom framhållit (Ymer 1902, sid 98), nämligen att endast
en helt flyktig undersökning kunnat ske. Krukskärfvorna anträffades i den
högst belägna strandvall, som följde Hvens västra sida. Något skäl att
antaga, att denna vall ej angaf Litorinahafvets högsta stånd, fanns vid tiden
för meddelandets publicerande knappast, alldenstund de högsta vallarna
på motliggande fastland vid Landskrona, hvilka af N. O. Holst och
talaren kunnat nivelleras, lågo ungefär vid samma höjd. Äfven öfriga då
föreliggande iakttagelser från Skånes västkust talade för, att gränsen här
borde ligga omkring 6 à 7 m. ö. h. Det funnes visserligen en möjlighet,
att hela det parti af strandbrinken, hvari fyndet gjordes, i någon mån kunde
ha glidit ned. - Sedan Kjellmark vid Limhamn ådagalagt, att
Litorinahafvets högsta stånd varit c. 7 m. öfver nuvarande hafsyta och vid Kullens
fyr c. 11,5 m., vore det ju möjligt, att den nu ifrågavarande
strandvallen på Hven ej angåfve Litorinahafvets högsta stånd, hvilket vid
interpolation af Kjellmarks siffror kunde väntas vid c. 9 m. Talaren trodde
dock, att en förnyad undersökning vore obetingadt nödvändig, innan några
slutsatser finge dragas i en fråga af så fundamental art, som den nu
behandlade, i all synnerhet som ingen nivellering, då fyndet gjordes, kunde ske.
I enlighet med styrelsens förslag fastställdes till samma belopp som
för innevarande år dels arvodet för redaktionen af tidskriften, dels staten
för år 1906 (se Ymer 1904, sid. 419 och 420).
Vid därefter företagna val utsagos för år 1906: till ordförande
lektor EDV. JÄDERIN; till v. ordförande prof. O. PETTERSSON; till redaktör
af tidskriften doc. GUNNAR ANDERSSON; samt till öfriga ledamöter af
styrelsen öfverbibliotekarien E. W. DAHLGREN, prof., frih. G. DE GEER, d:r
S. HEDIN, riksantikvarien H. HILDEBRAND, öfversten, frih. C. LOWISIN,
prof. O. MONTELIUS, prof. A. G. NATHORST, amiral L. PALANDER, prof.
G. RETZIUS, prof. P. G. ROSÉN och f. d. Öfverdirektör K. SIDENBLADH.
Till revisorer af 1905 års räkenskaper valdes statsgeologen EDV.
ERDMANN, löjtnanten C. J. O. KJELLSTRÖM och ingeniören A. LAGRELIUS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
