Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 NOTISER.
det vår lägsta temperatur, nämligen - 61,7° C. Slädfärden till själfva
polfältet anträddes af Ristvedt och mig den 3 april med två slädar och
i o hundar, af hvilka flera voro valpar. Resultatet af denna färd vill jag
icke uttala mig om, men vi hade i det hela 5 stationer längs Boothias
västkust upp till Tasmani-öarna. Tidigare än vi ämnat måste vi vända
tillbaka, emedan Itchuachtorvik-eskimåerna plundrat vår depå, och
återkommo i slutet af maj. Sommaren använde jag till magnetiska
observationer rundt om stationen. Isen gick upp i början af augusti och lade
sig igen den i oktober. Sommaren var kall och regnig, efter
eskimåernas utsago den sämsta sommar de haft. Löjtnant Hansen och Helmer
Hansen drogo vid isens uppbrott 1904 västerut genom Simpson-sundet
i båt. Afsikten var att undersöka den smalaste delen af sundet, omkring
Eta-ön, samt att utlägga en depå för den till våren 1905 planlagda
slädfärden till östra kusten af Victoria land. De påträffade mycket is
västerut, men isen var dock framkomlig för ett fartyg af Gjöas storlek.
Farvattnet var tämligen grundt.
Vi ha nu börjat vår andra vinter här. Alla äro vid god hälsa och
allt i bästa ordning. Wiik uppsatte variationsinstrumenten i oktober
1903 och har sedan skött dem hela tiden. Ristvedt är meteorolog,
löjtnant Hansen företager de astronomiska observationerna, Lund och Hansen
ha händerna %fulla med arbete ombord, och Lindström är outtröttlig i sitt
arbete. Själf tager jag dagligen de absoluta magnetiska observationerna.
Variationsinstrumenten skola hållas i gång till den i juni 1905, då
om-bordtagningen börjas för vår afgång härifrån i midten af juli.
De magnetiska variationsinstrumenten ha varit i oafbruten
verksamhet, men dessutom ha vi dagligen gjort äfven absoluta observationer.
Norrskensiakttagelserna hafva utförts samtidigt med de meteorologiska.
Dessutom ha vi rikhaltiga ornitologiska, etnografiska och botaniska
samlingar samt en del försteningar.
Det är min afsikt att försöka komma ut ur isen och gå direkt till
San Francisco på hösten 1905. Bli isförhållandena goda, så tror jag
nog, att vi skola lyckas därmed. Jag kan ej underlåta att nämna, att
missvisningen här varierar mellan N. 10° V. och N. 10° Ö. Vi ha likväl
funnit ännu större afvikelser; oftast är missvisningen omkring N. 5° V.
Inklinationen är omkring 89° 20’.
Vi ha just i dessa dagar besök af en Kinepatu-eskimå, som är hemma
i Chesterfield Inlet, Hudson Bay. Han berättar, att två fångstfartyg ligga
vid Katiktali (Winchester-sundet). Tillsammans med denne eskimå sänder
jag en Metchili-eskimå vid namn Talurnahto med vår post.
Den andra rapporten är daterad Gjöa-hamn den 22 maj och lyder
som följer.
Sedan mitt sista bref - november 1904 - har jag intet af särskildt
intresse att meddela. Den eskimå, jag sände söderut i november,
träffade Arctic (förut Gauss)1 vid Kap Fullerton i Hudson-bukten. Major
Moodie vid »the Royal North West Mounted Police», som har befälet
1 Den tyska s)’-dpolarexpeditionens fartyg (jfr. Ymer 1903, sid. 214), hvilket
såldes till Canada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
