Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I en skrift, tillhörande den vidlyftiga Babel-Bibellitteraturen, med
titeln »Monoteistische Strömungen innerhalb der babylonischen
Religion» har Alfred Jeremias ett kapitel om »Das Geheimnis in der
babylonischen Sternreligion». Han talar om de orfiska och de
eleusinska mysterierna och anser naturligtvis, att förklaringen till dem
är att söka i orienten, enkannerligen i den gammalbabyloniska
religionen. Man kan betvifla den dogm, som hänvisar oss till »die
orientalische Urheimat» i Babel för att vinna förklaring på
religionshistoriens flesta problem, och ändå äga, jämsides med författarens
fullvisshet, en viss förmodan, att äfven den gammalbabyloniska
religionen på sin tid haft mysterier i likhet med så många andra
på ett visst utvecklingsskede. Men tyvärr, det finns ännu inte en
enda urkund, som bevisar saken, och vi kunna, äfven om en gång
mysteriösa invigningar förekommit, knappast hoppas att få
kännedom om dem.
Att mysterier, religionhistoriskt sedt, icke äro en raritet eller
besynnerlighet, utan tvärtom en normal och rätt vanlig företeelse
hos s. k. ociviliserade folk, så mycket är för närvarande klart. Vi
ha för den insikten icke minst att tacka de utomordentligt noggranna
och metodiska undersökningar om australinfödingarna, som jag i det
följande skall använda. Men i samma andedrag måste jag betona,
att jag visserligen icke därför anser oss ha rätt att göra mysterier
af lika eller analog beskaffenhet till en nödvändig genomgångsform
för alla folks utveckling. Så har ju skett med totemismen, som
egentligen kan studeras hos dessa stammar jämte de nordamerikanska
indianerna. Jevons är den, som skarpsinnigast har genomfört
åskådningen om totemism - han kände då ännu icke hvad vi nu veta
om dess väsen och ändamål - såsom ett stadium i hvarje religiös
evolution. Man kan när som helst befara, att mysterieväsendet af
någon religionshistorisk konstruktör insattes såsom en nödvändig
passus i alla folks och stammars förhistoria.
Jag sparar till en annan gång frågan om en statistik öfver
mysteriebruk, så långt en sådan låter sig genomföras, för att i stället
koncentrera uppmärksamheten på de mest typiska och upplysande fall
vi kunna påträffa. Då kan icke någon tvekan råda därom, att man
bör vända sig till australinfödingarna. Detta af tvenne skäl. Dels
stå de så lågt; söker man primitiva tillstånd och förhållanden, kan
man ej råka bättre ut. Dels äro de så beundransvärdt väl kända
efter de sista årens metodiska undersökningar. Såsom
kunskapsmaterial för det sociala och religiösa människolifvets mest aflägsna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
