Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallet är en yppig vegetation, som bildar ett tätt löfhvalf, under
hvilket man vandrar i halfdunkel, och det ständiga fina duggregnet från
fallet har lockat fram en yppig drifhusväxtlighet. De stora blocken,
som under tidernas lopp störtat ned, äro öfverdragna med de finaste
mattor af ljusgrön mossa, ur hvilken små ljusröda, klockformiga
blommor och sirliga ormbunkar titta upp.
Längst i väster och nordväst höjer sig nästan lodrätt
Drakensbergens höga kam, som på sina ställen, t. ex. vid Giants’ Castle,
når en höjd af omkring 3 700 m.
I bergens sluttningar finnas grottor med minnesmärken efter
landets urinvånare, bushmännen, som i de vildaste och svårtillgängligaste
trakterna länge höllo sig kvar. På grottornas väggar finnas
målningar i svart, rödt, brunt och gult, föreställande krigs- och jaktscener,
så väl utförda, att man sällan sväfvar i tvifvelsmål t. ex. om hvilka
antiloper de föreställa. För att fa se dessa gjordes ett försök att
bestiga Giants’ Castle, hvilket emellertid omöjliggjordes genom flera
dagars hagelstormar. Jag blef därför i tillfälle att se dylika
målningar endast i en grotta vid v. Reenens pass på gränsen till
Orangeriver kolonien. Där voro de mycket förstörda och gåfvo endast en
svag föreställning om huru väl de kunna vara utförda.
I själfva Natal vistades jag från november 1904 till början af
maj 1905 under talrika resor till olika delar af landet; först
undersöktes kuststräckan vid Durban, Avoca, Amanzimtoti och Pinetown;
därefter gjordes Maritzburg till hufvudstation, hvarifrån företogos
utflykter till Richmond, Howick, Albert falls, Sweet waters, Winters
kloof, Giants’ Castle m. fl. ställen, hvarpå de högre delarna af landet
undersöktes vid Balgovvan, Estcourt, Ladysmith, v. Reenen,
Charles-town o. s. v. Det återstod sålunda Zululand, där vildmarkslifvet
och utsikten att fa se kaflfrerna i deras mera ursprungliga tillstånd
oemotståndligt lockade. Jag hade den stora turen att fa sällskap på
resan med samlaren vid museet i Maritzburg Mr. Toppin och en i hans
tjänst varande ung boer, Gert Nell, som fullständigt behärskade
zulu-språket.
Vid färder i Zululand använder man samma fortskaflfningsmedel
som boerna, då de företogo sina bekanta vandringar, nämligen
vagnar dragna af oxar. Vagnarna äro ytterligt tunga och klumpiga med
höga bakhjul och sakna fjädrar; allt är anlagdt på hållbarhet. De
dragas af ett spann af vanligen 8 par långhomade Madagaskar-oxar,
hvilkas ok äro fästade vid en järnkätting. I spetsen för den långa
raden går en s. k. vorlooper, en ung negerpojke, vanligen iklädd nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
