Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvarligger därför nästan hela året, och högst under två månader
torde öppet vatten förekomma. Dels af denna anledning, dels
emedan drifved på dessa kuster ytterst sällan anträffas, hade Smiths
sund-eskimåerna lagt bort bruket af kajaker. Detta ägde
sannolikt rum för länge sedan, ty för omkring 30 år sedan var, enligt
Astrup1, kajakens användning obekant för ifrågavarande eskimåstam.
Vid denna tid blef emellertid kajaken dit införd af några från
Ellesmere land kommande eskimåer, dock tyckes den ej hafva
erhållit någon större spridning. År 1883, när Nordenskiölds sista
polarexpedition under Nathorsts ledning gjorde ett besök vid Kap
York, hade eskimåerna därstädes fortfarande inga kajaker, och det
ifrågasattes till och med att lämna dem en, hvilken plan dock ej
kom till utförande2.
Däremot begagna Smiths sund-eskimåerna allmänt hundslädar.
Dessa kunna de använda nästan hela året om vid resor till
flngst-platserna på isen och andra utflykter. Slädarna sammansättas af
mindre trä- oçlf benstycken, som med stor omsorg hopfogas genom
surrning. Det kalla klimatet tillåter dem äfven att använda snöhus
till bostäder, dock tyckas de företrädesvis begagna stenhyddor
vintertiden och skinntält sommartiden.
En sydlig variant af eskimåkulturen träffas däremot i sydvästra
Grönland, som ligger 16 breddgrader eller 1 780 km. sydligare än
Smiths sund-eskimåernas hemvist. I sydvästra Grönland är
årsmedel-temperaturen omkr. -f- i° och julitemperaturen omkr. -+■ 90. Hafvet
är sällan fruset men ofta belamradt med drifis, som kommer med
strömmen från Grönlands ostkust, däremot tillfrysa visserligen
fjordarnas inre delar hvarje vinter, dock sannolikt ej för någon längre tid.
I denna trakt finnes därför ej någon användning hvarken för
hundslädar eller för snöhus. Däremot är kajaken en nödvändig
betingelse för säljakten, och hvaije fullväxt eskimå torde inom denna
del af Grönland hafva sin kajak. Häraf härleder sig den
föreställningen, att kajaken är ett för eskimåen så karakteristiskt redskap,
att han näppeligen kan tänkas utan densamma. Såsom vi sett,
saknades den emellertid till för kort tid sedan hos Smiths
sundeskimåerna.
Mellan dessa båda ytterligheter rör sig eskimåernas kultur, för
det mesta med jämförelsevis små afvikelser. Sådana finnas dock.
1 Blandt Nordpolens naboer, sid. 124. Kristiania 1895.
2 A. E. Nordenskiöld, Den andra Dicksonska expeditionen till Grönland, sid. 32*
och 326. Stockholm 1885.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
