Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga skiljaktigheter från sina grannar indianerna. Bland hithörande
forskare kan nämnas vår landsman O. Torell, som i ett föredrag
inför Antropologiska sällskapet den 9 dec. 18761 framhöll, att
mellan eskimåer och japaner förefinnes en stor likhet såväl i
kropps-bildningen i allmänhet som i »ansiktets växlande uttryck vid olika
sinnesrörelser». Likheten mellan japaner och eskimåer skulle i dessa
afseenden vara större än mellan japaner och kineser.
Redan på 1860-talet framträdde emellertid en motsatt åsikt,
nämligen att eskimåerna skulle vara närmare besläktade med
indianerna än med mongolerna, en uppfattning som omfattades af
D. Wilson, H. Rink, A. de Quatrefages, D. G. Brinton m. fl. Till
stöd för denna mening hafva framdragits bland annat följande
förhållanden.
Den likhet i utseende, som tyckes förefinnas mellan eskimåer
och mongoler, är uteslutande af fysionomisk art, den är bunden till
hufvudets köttiga delar, hvilkas egenskaper i hög grad influeras af
lefnadssätt, klimat och andra yttre omständigheter. Eskimåernas
kranium afviker däremot väsentligt från mongolernas. Det förra är
dolikocefalt, det senare vanligen brakycefalt. Hos indianfolken
förekomma däremot såväl brakycefala som dolikocefala skallar. Med
afseende på skallens form visa eskimåerna således större
öfverens-stämmelse med indianer än med mongoler. Att eskimåerna till
kroppsformen så mycket afvika från indianerna, kan uteslutande bero
på det olikartade lefnadssättet. Eskimåen går föga men sitter
mycket, antingen i sin hydda, på sin hundsläde eller i sin kajak, därför
erhåller hans kropp mera runda och slappa former, medan indianen,
tack vare sina ansträngande ströftåg i skogarna, får en magrare,
senigare och kraftigare läggning. Enligt Rink2 kan äfven
eskimåernas ansiktsform förklaras såsom delvis beroende på
naturförhållandena. Den lilla och mellan kinderna insänkta näsan skulle kunna
anses såsom en anpassning till det stränga klimatet, i hvilket en
långt framskjutande näsa lätt vore utsatt för forfrysning. Likaledes
synes Rink vara böjd att antaga en större likhet mellan
eskimåspråket och de indianska språken än mellan det förstnämnda och
de mongoliska. Äfven många kulturella förhållanden skulle peka i
samma riktning. Den Gamla världens polarfolk äro i allmänhet
herdefolk, men eskimåerna hafva liksom indianerna inga hjordar.
1 Tidskrift för antropologi och kulturhistoria, Bd i, häfte 15, sid. 5. För detta
citat står förf. i tacksamhetsskuld till prof. A. G. Nathorst.
* Om Eskimoernes Herkomst. – Aarb. f. nord. Oldk. og Hist. 1871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
