- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 27 (1907) /
43

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En otvifvelaktig invandringsväg till Amerika såväl för växter
och djur som för människan torde däremot hafva ledt öfver Berings
sund. Detta sund har vid sin bottentröskel ett djup af knappast
50 m., och då under istiden nivåförändringar, omfattande några
hundra meter, rätt vanligt förekommo, är det ingalunda osannolikt, att
en landförbindelse mellan den Gamla och den Nya världen i denna
trakt förefanns, åtminstone under någon del af kvartärtiden. Men
äfven om så ej var förhållandet och till och med om en
landsänkning i stället för en landhöjning ägde rum vid Berings sund, så har
likväl under årtusenden en fast förbindelse hvatje vinter existerat
mellan de båda kontinenterna. På denna väg ha tydligen
mammuten, renen, myskoxen och flera andra till istiden eller nutiden
hörande djur spridt sig från den ena kontinenten till den andra.

Att äfven människor invandrat i Amerika öfver Berings
sund, ligger i sakens natur. Under istiden, då en stor del af
Nordamerika upptogs af inlandsis, kunde människan på denna
väg dock näppeligen komma längre än till Alaska. 1 alla
händelser är det likväl icke sannolikt, att Amerikas befolkande, såsom
Bahnson1 tyckes vilja göra troligt, helt och hållet eller ens
huf-vudsakligen försiggått öfver Berings sund. En dylik smal passage
borde ovillkorligen hafva tjänstgjort såsom en sil, som släppt fram
ett relativt rent material, d. v. s. en jämförelsevis homogen
befolkning. Nu bestå emellertid indianerna af en blandning af
hundratals olika folkelement med alldeles olika språk, under det att
hela nordvästra Asien är befolkadt af sinsemellan vida mera
öfver-ensstämmande mongoliska folkslag. Häri synes mig ligga en ganska
bestämd antydan, att Amerika ingalunda hufvudsakltgen blifvit
befolkadt på vägen öfver Berings sund.

Det återstår nu att taga i betraktande tvenne vägar, på hvilka
den prehistoriska människan har kunnat inkomma till Amerika,
nämligen sjövägen antingen öfver Stilla oceanen eller öfver
Atlanten.

Ratzel3 pekar hän på malajerna såsom indianernas närmaste
stamsläktingar. En mängd malajiska ornament oçh prydnader likna
i stil gammalamerikanska. Likartade hälsningsformer och
ceremonier vid öfverenskommelser träffas hos båda folkslagen. Malajernas
hufvudjakt torde vara en ursprungligare form af den bland indianerna
förr vildt florerande skalperingen. Inom skilda malajiska områden

1 Etnografien, Bd i, sid. 213. Köben havn 1900.

* Völkerkunde, Bd 1, S. 144. Leipzig 1894.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:51:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1907/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free