Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öar. Härmed öfverensstämmer äfven det förhållandet, att de i
Atlanten belägna ögrupperna Madeira, Azorerna och Bermudasöarna
voro obebodda, när de af européerna upptäcktes. Det kan äfven i
detta sammanhang erinras därom, att den stora ön Island och
sannolikt äfven Färöarna1 först omkring år 874 befolkats. Dock synas
irländska munkar redan på 790-talet hafva besökt Island.2
Den teori för uppkomsten af Amerikas indianska folkstammar,
åt hvilken här skulle gifvas företrädet, är således den, som
föreställer sig, att människan i enstaka grupper och hufvudsakligen öfver
Stilla oceanen inkommit till olika punkter af denna kontinents
vidsträckta kuster. Man behöfver därvid dock ej antaga, att hvaije
från en annan världsdel direkt anländande grupp af människor
utgjorts af något större antal. Af ett enda människopar kan, såsom
en enkel räkning ådagalägger, under gynnsamma förhållanden på ett
enda årtusende uppstå en högst aktningsbjudande individrikedom.
Denna teori förklarar vida bättre den stora inhomogeniteten i
Amerikas prekolumbiska befolkning än de teorier, som tänka sig,
att invandringen försiggått öfver Berings sund eller på en
land-brygga öfver Island och Grönland. I båda dessa fall borde hafva
resulterat ett mycket mera likartadt folkslag öfver hela
kontinenten än det, som finnes där.
Beträffande eskimåernas härkomst är dock föreställningen om
en invandring öfver Berings sund mera antaglig än någon annan,
då i det föregående har visats, att eskimåerna hafva en större
raslikhet med Asiens mongoler än med Amerikas indianer, och vidare
ganska starka skäl tala för, att den nuvarande eskimåkulturen
uppstått i Alaska.
Inlandsisens inverkan på befolkningens fördelning.
Det kan enligt föregående framställningar antagas såsom
sannolikt, att någon del af den indianska befolkningen redan under
istiden inkommit såväl till Norra som till Södra Amerika. Inom
den förstnämnda kontinenten inskränktes emellertid den beboeliga
arealen till de delar af landet, som lågo söder om inlandsisen, och
en spridning af människor längre mot norr än till närheten af dess
södra kant var sålunda utesluten.
1 Snorre Sturlason, Kongesagaer, oversat af Gustav Storm, sid. 59. Kristiania 1899. .
~ Jämför J. F. Nyström, .Geografiens och de geografiska upptäckternas historia,
sid. 63. Stockholm 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
