Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den så att säga officiella åsikten bland den moderna geografiens
idkare är, att geografien har att taga i betraktande blott de mänskliga
förhållanden, som stå i orsaks- eller följdsammanhang med naturen.
»Géographie ist die Wissenschaft von der Erde, sowie von der
Wechsel-beziehung zwischen der Erde und ihre Bewohnern», heter det i
Kirchhoft-Giinthers »Didaktik und Methodik des Geographieunterrichts» (München
1906). Mot denna uppfattning riktar Schlüter den invändningen, att
enligt densamma den fysiska geografien har att utforska ett kroppsligt
föremål, jordytan, under det att antropogeografiens föremål skulle vara
blott och bart ett orsaksförhållande. Vidare anmärker han, att, om man
ville fullt följa denna uppfattning, man borde se sig nödsakad att studera
alla mänskliga lifsyttringar, då knappast någon lär stå alldeles oberoende
af naturförhållandena, samt att på så sätt den mängd af saker, som
människogeografien skulle röra sig omkring, skulle svälla ut i det
oändliga.
Nu finns det i geografiens metodik en ofta framställd grundtanke,
som i Tyskland brukar ges den formuleringen, att geografien betraktar
»das räumliche Nebeneinander der Dinge», under det att de historiska
vetenskaperna behandla »das zeitliche Nacheinander». Och mot denna
åsikt, att det för det geografiska studiet karakteristiska skulle vara, att
det sysslar med olika föremåls och företeelsers rumsutbredning, opponerar
sig dr Schlüter äfvenledes. Det finns, säger han, icke en enda företeelse,
som icke kan undersökas med afseende på sin utbredning; i den
uttalade principen finns intet, som berättigar till ett urval eller därvidlag ger
ledning; och när geografen det oaktadt faktiskt företager ett sådant, är
det tydligt, att en annan grundprincip måste vara bestämmande. Denna
är helt enkelt, att det är jordytan, som är geografiens egentliga arbetsfält.
På grund häraf söker Schlüter »auch die Géographie des Menschen als
Gegenslands-Wissenschaft zu begründen und auszubilden», och sättet för
uppgiftens lösning anser han vara, att liksom för den fysiska geografien
också för den mänskliga sätta som objekt jordytan, så konkret uppfattad
som möjligt.
Om man tager en öfverblick af den långa raden gjorda försök att
belysa naturbetingelsernas inflytande på människans lif och verk, så torde
man finna det behandlingssätt af problemet mest tillfredsställande och
löftesrikt, som Ratzel utbildade och tillämpade, i det han grep sig an med
att studera de rörelser, som föisiggå bland människorna, d. v. s. folkens
vandringar och samfärdseln. Här ligger nämligen »sammanhanget med
marken» i öppen dag, och här låter sig ytformemas inflytande på
rörelse-förloppen bestämdt påvisa. Betraktelsesättet har dessutom tillämplighet
icke blott på människan utan äfven på öfriga organismer; och det var
på denna grundval, som Ratzel hoppades en gång få utarbeta
hufvud-dragen af en lära om organismernas rörelser, en allmän biogeografi eller «1
»lifvets geografi»,1 som kompletterande skulle ställa sig vid sidan af
fysiologien, i det att den senare behandlar företrädesvis de fenomen, som
Jfr Ymer 1906, sid. 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
