Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidsträckt och länge begagnad eldstad, uppgick lagrets tjocklek till högst
65 cm.
Fynden utgjordes först och främst af en stor samling lerkärlsbitar.
Här och där lågo dessa ännu i sammanhang, så att stora stycken af kärlet
kunnat hopsättas.
En hel rad yxor och mejslar af grönsten hittades. Först märkes en
starkt vittrad s. k. trindyxa, vidare ett par synnerligen fint slipade, små
fyrsidiga yxor, ett midtstycke och två eggdelar af dylika samt slutligen
två små mejslar af trapezoidisk genomskärning och en liten smal
mejselegg. Alla dessa former förekomma tydligen här utan någon märkbar
tidsskillnad. Vidare hittades en liten pilspets gjord af ett flintspån samt ett
obearbetadt flintspån jämte några andra flintskärfvor, hvaraf två tillhöra
den mörka, hvitprickiga art, som efter sin ursprungsort kallas
Kristian-stadsflinta. All denna flinta är naturligtvis hitförd från Sydsverige genom
handelsförbindelser.
Flera smärre slipstenar af rödaktig sandsten anträffades också. De
äro flata och merendels af aflångt rundad form samt begagnade endast
på en sida.
Djurben förekommo i tämligen ringa antal mot hvad fallet varit på
de motsvarande boplatserna på Gottland och i Uppland. Skälet härtill
är säkert det, att benen fort multnat i den fina sanden. Det är också
egentligen blott sådana benbitar, hvilka råkat blifva brända, som bibehållit
sig i detta fynd.
Kand. Ludvig Hedell i Uppsala har kunnat konstatera, att den allra
största delen af de brända benbitarna (jämte ett par obrända) härrör af
säl, hufvudsakligen vikaresälen (Phoca foetidd) ; ett ben är dock af den
grof-lek, att det ej gärna kan vara af annan art än gråsälen {Halichcerus
gry-pus). Bland de brända bitarna finnas också några fiskben, hvaribland ett
kunnat bestämmas till gädda, samt åtminstone ett ben af svin.
I de öfre lagren träffades några obrända ben af svin, ett par af får
och ett af häst (nedre ändan af skenben), men dessa ben härröra efter
all sannolikhet från en långt yngre tid; ty i samma lager hittades
åtskilliga föremål åf tämligen modernt datum, såsom en fällknif, en half sax,
spikar och andra föremål af järn, ett par metallknappar, glaseradt
kruk-gods, tegel och murbruksbitar. Detta tyder på, att den släta lilla planen
med dess feta kultuijord en gång i nyare tid varit odlad och bebodd;
ett litet odlingsröse och en stenrad torde också härröra från den
bebyggelsen. Vi ha alltså lika litet här som på de flesta samtida boplatserna
i andra delar af Sverige några bevis för att husdjur varit kända; de äldre
svinbenen äro säkerligen af vildsvin.
På samma terrass som den nu beskrifna boplatsen, men nära 100
m. längre västerut, hade hr Nerman före min ankomst påvisat ännu en
fyndplats af liknande art. Här undersöktes 16 kv.-m. Märkligt nog
företedde fynden här en bestämdt afvikande karaktär. Detta gäller först och
främst om lerkärlen. I stället för den östra boplatsens i allmänhet
hårdbrända, rödgula gods med skarpt inristade eller intryckta ornament,
hvaribland punkterade eller heldragna sicksacklinjer spela en stor roll, finna
vi här ett groft, mörkt, starkt stenblandadt gods med betydligt afvikande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
