Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omering af grofva streck och punkter, ehuru i stället stundom mera
komplicerad med en viss gruppering i anordningen. Därtill kommer, att denna
boplats visade en betydligt större rikedom på flintaffall. Från det
undersökta området insamlades här omkring 40 flintbitar, medan den östra
boplatsen på ett 4*/2 gånger så stort område endast gaf ett 1 o-tal. Bland
de 40 bitarna visa trenne spår af slipning, äro alltså skärfvor af slipade
flintyxor; en af dem är så stor, att man kan se, att det varit en fyreidig
yxa med något ofullständig slipning på både bred- och smalsida. Äfven
här finnas några bitar af Kristianstadsflinta. En liten flat slipsten af
sandsten hittades här också, liksom en del stenaffall. De på detta ställe funna
benen äro så godt som uteslutande af säl (alla brända utom ett tåben);
ett litet brändt ben är af fågel, enligt Hedell troligen af kricka (Anas crecca).
Den så tydligt framträdande olikheten mellan två så nära intill
hvarandra liggande stenåldersboplatser kan endast bero på en viss tidsskillnad
dem emellan. Detta antagande stödes också af åtskilliga förhållanden.
Den östra boplatsens keramik liknar ytterst nära den, som utmärker de
gottländska boplatserna vid Gullrum och Hemmor, under det att den
västra företer vissa mönster, som återfinnas på den uppländska boplatsen
vid Åloppe.1 * Af dessa båda keramikgrupper torde den förstnämnda vara
äldst. Detta framgår, särskildt för det punkterade sicksackornamentets
vidkommande, af förhållandena på finska boplatser, enligt hvad fil.
magister Julius Ailio benäget meddelat mig. Och den senare gruppen visar,
trots sitt sämre utförande, ett mera framskridet stadium genom den
stundom framträdande vertikala gruppering af ornamenten, hvilken, enligt hvad
jag på annat ställe visat, torde bero på inflytande från den präktiga
syd-skandinaviska keramiken under dösamas och gånggrifternas perioder.
Enär boplatser af ifrågavarande art alltid legat omedelbart vid den
dåtida stranden, äga de stort värde såsom mätare för den hastighet,
hvarmed landhöjningen försiggått i olika delar af vårt land. Såsom O.
Frödin visat,3 synas de gottländska boplatserna tillhöra ett något tidigare
stadium af höjningen än de uppländska. Detta stämmer ju väl med
hvad vi framhållit angående keramiken.
Hvad nu Säterboplatsernas höjdläge beträffar, så ligger den östra med
sin nedre kant, enligt af oss verkställd afvägning, ungefär 25 m. öfver
den nuvarande hafsytan. Den västra, som jag nyss förklarat vara yngre,
ligger däremot åtminstone 2 meter högre. Denna olikhet är dock här af
mindre vikt, ty båda nå fram till randen af den omnämnda sluttningen,
som är så brant, att vattnets sjunkande 7 meter endast kunnat flytta
strandkanten 32 meter längre bort, alltså för hvaije meters sjunkning i
medeltal 4,5 m. förflyttning. Terrassen däruppe har sålunda under en lång
tid måst vara det naturliga tillhållet för en strandbefolkning; nedåt
sluttningen kunde man ju ej bo.
Det förtjänar nämnas, att bronsknifvens fyndställe ligger 13 m. öfver
hafvet. Minst 12 meter och troligen åtskilligt mera, då väl knifven ej
nedlagts i strandkanten, har alltså hafvet hunnit sjunka under den tid af
1 Jfr Ymer 1905, sid. 461.
* I Ymer 1906, sid. 30; jfr Fornvännen 1906, sid. 13 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
