- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 27 (1907) /
138

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som ett vattenfall på jorden kan detta fall i vattnet uträtta arbete,1
nämligen drifva underströmmarna i oceanen. Det är kraften från
sistnämnda vattenfall, som drifver upp den vall af kallt bottenvatten,
hvilken reser sig vid nordsidan af Island-Färö-banken, likasom det
är det sjunkande afkylda vattnet i Södra ishafvet och vid
Newfoundland, som drifver upp de kalla vattenbergen under ekvatorn samt
vid Afrikas och Amerikas kustbankar. Frågar man, hvar allt detta
nedsjunkande afkylda vatten slutligen får sitt aflopp, så kunna vi,
hvad Nordhafvet beträffar, svara: det rinner öfver bräddarna af
Island-Färö-banken ned uti Atlantiska hafvets djup såsom ett
vattenfall af nästan iskallt vatten 4—500 m. under hafsytans nivå. Frågar man
hvart det sjunkande vattnet i oceanen tager vägen, så måste frågan
ännu så länge lämnas obesvarad. Det är klart, att vattnet måste
komma upp till ytan någonstädes, men hvar detta sker, är ännu
icke säkert kändt. Atlanten är nämligen i denna stund ett okändt
haf, ett mare incognilum, i hydrografiskt afseende.

Nedsjunkandet af det afkylda vattnet, hvars värmeförråd
förbrukats vid issmältningen, kan liknas vid ett vattenfall, hvars
verkningar återfinnas uti bottenlagrens och underhafsströmmamas
rörelse. Det andra momentet af isens smältning, eller uppflytandet
af smältvattnet till ytan, kan också liknas vid ett vattenfall, men ett
vattenfall i omvänd led, enär vattnet här lyftes upp nedifrån mot
ytan. Äfven detta innebär ett arbete, som användes uti den oceaniska
cirkulationens tjänst, nämligen till drifvande af hafvets ytströmmar,
t. ex. polarströmmarna. Jag har uträknat, att det arbete, som på
detta sätt uträttas under issmältningen i trakten mellan Island och
Jan Mayen under sommarmånaderna, är likvärdigt med ett vattenfalls
arbete på jorden af minst 400 000 hästkrafter. Detta representerar
alltså den energi, som drifver den ostisländska polarströmmens
vattenmassor ned mot Färöarna. Ofantligt mycket större är dock den
energi, som utvecklas vid smältningen af de antarktiska isbergen i
Södra polarhafvet. Smältvattnet uppstiger nämligen där från mycket
större djup, nämligen från isbergens underkant 200—300 m. under
ytan ; och som ett vattenfalls effekt är proportionell med fallhöjden,

1 For att icke gifva anledning till öfverdrifna föreställningar om storleken af
dylika submarina vattenfalls arbetsförmåga, vill jag anmärka, att både hastigheten i
vattnets rörelse och dess mekaniska effekt blir en helt annan, när vattnets fall äger rum
uti vatten, d. v. s. i hafvet själft, och under dess yta än när det äger rum i luften,

d. v. s. på jordytan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:51:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1907/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free