Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
àr öet lätt att uträkna, att hvarje kilogram is, som smältes på detta
djup, ger en energiutveckling af 7 meterkilogram.
När man vill göra sig en föreställning om issmältningens
betydelse såsom drifkraft för oceanens strömmar, måste man väl göra
sig reda för skillnaden mellan kraft och energi. Kraft är möjlighet
till arbete, men den är icke arbete, utan att en främmande energi
tillkommer, som kan förrätta arbete, i det att den frigör kraften.
Ett isstycke, som flyter i hafvet, innehåller i sig en sådan
möjlighet till arbete, det bildar ju en fördjupning däruti, hvilken
genast skulle utjämnas, om isstycket borttoges. Det omgifvande
hafsvattnet sträfvar att antaga horisontell yta genom att utjämna
den grop, som isen intager. Vattnet trycker upp isen, men denna
håller tillsammans, så länge den bildar ett fast block. Isens tyngd
håller jämvikt mot vattnets lyftkraft, hvilken finnes just i
berörings-ytan mellan is och hafsvatten men icke kan åstadkomma någon
verkan eller förrätta något arbete. Om emellertid värme tillföres
utifrån, så att isen smälter, blifva dess molekyler rörliga och kunna
lyftas upp till ytan, där smältvattnet strömmar utåt och utbreder
sig. Detta medför ett arbete genom frigörelse af de krafter, som
funnos bundna i kontaktytan mellan hafsvattnet och isen.
Möjligheter till sådana förvandlingar af en energi uti en annan
förefinnas öfverallt i kontaktytorna, där två olika substanser gränsa
till hvarandra. Några exempel härpå må anföras. Om man lägger
ett fast salt, t. ex. koksalt eller kopparvitriol, i en skål med vatten,
så löser sig en del af saltet i vattnet. I beröringsytorna mellan
saltkristallerna och vattnet verka krafter, som sträfva att drifva ut
saltmolekyler i lösning. Vi kalla denna kraft saltets
losningsten-sion. Den drifver ut saltmolekyler i lösningen ända tills denna ej
kan mottaga flera, d. v. s. tills lösningen är mättad med salt. Då
uppstår ett jämviktstillstånd, emedan saltmolekylerna i vätskan
ut-öfva ett mottryck, som vi kalla osmotiskt tryck, mot
lösningstensio-nen. Tillföres nu värme utifrån, gynnar detta i de flesta fall saltets
losningstension, så att jämvikten störes och mera salt går ut i
lösning.
Vid vätskeytan, där saltlösningen står i beröring med luften,
verka också krafter, nämligen vätskans ångtension, som sträfvar att
drifva vattenmolekyler ut i luften såsom ånga. Men ångbildningen
från vätskeytan motverkas af fuktighetstrycket i atmosfären.
Uppvärmes vätskan, så stegras dess ångtension, och ny ånga bildas,
hvilken måste skaffa sig plats i atmosfären genom att tränga undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
