Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rat dit i sen tid, då de hade kännedom om och tillgång på järn, om
också icke i rikligare mängd än att de äfven samtidigt använde
stenredskap. Dessa tillverkades af lös skiffer. Bland dem finna vi stora
ulos och eneggiga knifvar. De senare äro säkerligen imitationer af
järnknifvar af europeisk typ.
Äfven talrika spetsar af sten till harpuner, lansar och pilar
beskrif-vas. Mycket intressant är hvad Solberg framhåller om efterbildningar i
sten efter sådana spetsar af jäm.
Det material, som grönländarna använde för tillverkande af sina
stenredskap, var kalcedon, jaspis samt framför allt kiselskiffer (»angmak»),
i Ostgrönland hufvudsakligen mjuk lerskiffer. Med angmak, som
hämtades från ett litet område i Nordvästgrönland, har man drifvit vidsträckt
byteshandel. Tekniken har icke varit synnerligen utvecklad. De äldsta
redskapen hafva ej eller högst obetydligt varit slipade, de yngre däremot
delvis och de yngsta nästan alltid. Det är särskildt i samband med
förarbetandet af angmak som slipningstekniken utvecklats.
Redan i slutet af i3:de och böljan af 141de århundradet hafva
troligen eskimåerna i Nordvästgrönland gjort närmare bekantskap med järnet,
hvilken metall redan under 1200-talet trängt ut stenen såsom råmaterial.
Af stor betydelse hafva järndelar från vrakstumpar varit. Orsaken,
hvar-för man funnit så få föremål af järn i ruinerna efter nordmännens
byggnader, förklarar Solberg vara den, att eskimåerna grundligt genomsökt
dem och tillvaratagit hvarje bit af den dyrbara metallen.
Äfven ur nordmännens historia framdrager Solberg flera intressanta
fakta, som visa, att eskimåerna, efter allt att döma, länge kunde bo
omkring Diskobukten oberörda af kolonisterna i Sydgrönland, hvilkas
fångstfärder icke sträckte sig upp till eskimåernas egentliga område.
Solberg skrifver sid. 2—3: »Bei primitiven Kulturen wird man öfters
einer Entwicklungsphase gewahr, die die erste schwache, geistig noch
macht-lose Berührung der vielleicht räumlich weit entfernten Civilisation
aus-löst, und die in ihrem Verlauf eine indirekte Folge dieser Äusserung ist.
Gleichlaufend mit einer Umsetzung alter Formen in neue oder mit einer
partiellen Übertragung der ersteren auf das neue Material, hier das Eisen,
dessen Einführung fast sofort fur das primitive Handwerk von tief
ein-schneidender Bedeutung wird, findet nämlich eine Rückwirkung statt von
den Neubildungen oder den eingefiihrten Geräten auf die noch
anhal-tende Steinraanufaktur, solange das Metall spärlich au ftritt und nicht den
Bedarf decken kann.»
Det är framför allt studiet af denna eskimåkulturens utveckling i
Grönland under böljan af det europeiska inflytandet, som gör Solbergs
arbete så värdefullt. Troligen skulle ännu mer kunnat afvinnas det
arkeologiska materialet från Grönland, om insamlingarna alltid skett mera
systematiskt, men denna brist är ej Solbergs fel.
E. N —D.
Anleitung zu wissenschaftlichen Bcobachtimgen anf Reisen. Un t er
Mit-wirkung zahlreicher Fachgelehrter herausgegeben von G. v.
Neumayer. 3:e uppl. Hannover 1906/2 B:d. Pris för hvardera 24 Mk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
