Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinna för att gifta sig med henne, betraktas hon som hans slaf.
Fadern blir dä ägare till sina barn samt till alla ägodelar. I analogi med
familjelagen ärfves icke höfdingevärdigheten af höfdingens son utan af
höfdingens äldsta systers äldste son. Finnes hvarken syster eller
systerbarn, blir det äldsta brorsbarnet eller i brist därpå broderns höfding.
Intressant är för:fs redogörelse för kongonegrernas uppfattning af
brott och straft. Om t. ex. en person blir ond, därför att en annan
förolämpat honom, och han i ilskan slår bössan i marken, är det den,
som förolämpat honom, som skall straffas för att bössan blifvit skadad.
Hufvudnäringen är åkerbruk, men äfven fiske och jakt äro viktiga.
Ganska utförligt beskrifver förf. deras bostäder, föda, kläder och
smycken. Vidlyftigast skildras kongonegrernas religiösa föreställningar,
bl. a. begrafningsceremonierna. Förf:s antagande, att grafgodset skadas
för att det ej skall stjälas, är väl knappast riktigt. Troligare är väl, att
föremålen på detta sätt dödas, för att deras själar skola kunna följa ägarens.
En sådan tankegång finnes, som bekant, äfven hos andra folk med
ani-mistiska föreställningar. Till sist redogör förf. för missionsverksamheten
på det svenska arbetsområdet i nedre Kongo. Broschyren har flera
illustrationer efter fotografier, däribland en visande husflätning och en annan
en kongohöfdings liksvepning.
Bland gonderna, som tillhöra de dravidiska urfolken i Indien, har
Fosterlandsstiftelsen mission. I det arbete, hvars titel läses här ofvan,
lämnar Danielsson en framställning af gondernas utbredning och
indelning i olika stammar, hvarefter följer en lista innehållande några ord och
fraser. Efter att i korthet hafva nämnt något om deras fysiska egenskaper ger
förf. en högst intressant och värdefull skildring af seder och bruk vid bröllop
i olika trakter härstädes. Några föremål, som användas vid ett sådant och
som hemförts af missionären Johansson till missionsutställningen, äro afbil
dade. I Betuldistriktet tillgår bröllopet på följande sätt. Det hålles i
brudgummens hus. Från den dagen svärfadern inbjudit flickan att blifva
hans sonhustru går hon med några kamrater dagligen till sina
släktingars och vänners hus i byn, där hon undfägnas med tunna kakor stekta
i olja och bakade af urad, kodo samt dal (klufna örter). I hvarje hus,
som besökes, gnides bruden med turmeric, och värden gifver två paisa
(mynt) till hvar och en af följeslagarinnoma. Under gnidningen
gråter bruden. På bröllopsdagen föres hon till ett särskildt hus i
brudgummens by, där hon ånyo gnides med turmeric, så att hela kroppen
blir gul, och klädes i nya kläder, hvarpå hon föres till den för tillfället
uppförda bröllopshyddan. Sedan brudgummen väl ingnidits med
turmeric, föres han dit höljd i en filt. Brudparets kläder sammanbindas och
sammansys. En kvinnlig släkting tager handen full af risgryn och
räknar dessa. Om deras antal är udda, blir äktenskapet lyckligt. Bruden
och brudgummen gå därpå in i huset och lägga hvardera sju händer
fulla af risgryn i en gryta. Efter denna ceremoni föres bruden hem och
päklädes nya kläder och smycken. En krans förfärdigas af mangolöf,
dadlar och kokosnötter samt nedlägges i en vattenkruka. Bruden och
brudgummen gå sedan ned till en flod i närheten, där de kasta dy på hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>