Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt Nyström (anf. st., sid. 53) öfverstiger »vattenhöjden» i
Torne älf under vårfloden ibland 6 m. Denna älf torde ock vara
den, som starkast öfversvämmar.
Ehuru den absoluta skillnaden icke är synnerligen stor,
uttryckt i meter, har den naturligen mycket att betyda i kraft och
vattenhastighet, något som tydligt framgår af följande siffror, visande
växlingarna i kubikmeter pr sekund mellan högsta och lägsta vatten-
ståndet i några älfvar:
max. min.
Lule älf (Svartlå).......... 1 800 80
Ume älf (utloppet) .......... 2 720 100
Angermanälfven (utloppet) ... 2 560 157
Indalsälfven (Hammarforsen) 1 504 105
Ljusnan (utloppet).......... 1 710 78
Vid vårflod framrinner således i de större älfvarna 15 till nära 30
gånger så mycket vatten som vid lägsta vattenståndet. Skillnaden
mellan hög- och lågvatten skulle emellertid kunna medföra mycket
betydande svårigheter för flottningen, om floderna framrunne genom
mycket flacka dalar. När t. ex. vattenståndet stiger till högvatten
i de flacka ryska floddalarna,1 får floden en mångdubbel, ända till
milsvid bredd, och all fri flottning är omöjlig helt enkelt af det skäl,
att timret sprides långt in öfver land, därifrån det endast med så
stora kostnader kan ånyo bringas ut i flottvattnet, att stockarna
vanligen hellre få kvarligga. Tack vare de norrländska
flodernas djupt nedskurna bäddar och branta stränder, ökas
deras bredd mestadels föga vid högvatten. Där lägre,
öfversvämmade partier finnas, är det vanligen ej förenadt med
alltför stora kostnader att genom klokt anordnade byggnader i älfven
hålla flottgodset inom den egentliga flodfåran, ett förhållande som
är af mycket stor vikt för den nordsvenska flottningen. Särskildt
inom flodernas nedre delar är den nutida flodbädden från marina
gränsen (200—230 m. ö. h.) nedskuren genom kvartärl sand- och
lerlager till sådant djup, att nämnvärda öfversvämningar vid
nivåskillnader af ofvan angifven storlek äro så godt som uteslutna.
Förefintligheten af dessa älfdalssediment har från denna sida sedt varit
gynnsam för flottningen, medan den rikedom på bankar och grund
i flodbäddarna, hvartill de gifva upphof, är ogynnsam, emedan
bråtar lätt uppstå å dessa (jfr fig. 7).
Skillnaden mellan hög- och lågvatten är där oftast mycket större än i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
