Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den långa väg, timret från de inre skogstrakterna har att
till-ryggalägga, skulle svårligen, såsom nu vanligen är fallet, medhinnas
under en sommar, om icke »fjällfloden» komme. Härmed menar
man i Norrland det andra maximum, som vattenståndet uppnår,
beroende därpå, att snösmältningen i fjälltrakterna inträder så sent, att
det från de nedre och mellersta delarna af vattenområdet
härstammande smältvattnet afrunnit, innan vattnet från fjällandet hinner
ned. Fjällfloden kommer vanligen i juni, och det ånyo stigande
vattenståndet påskyndar då timrets färd mot hafvet samt möjliggör
införandet i flottningen af landfäst timmer, som ej ryckts med af
det förra högvattnet. Då en stark vårvärme inom hela området
tidigt lösgjort fjällvattnet, kunna vårfloden och fjällfloden ligga
hvarandra synnerligen nära eller undantagsvis sammanfalla, i hvilket
fall fjällfloden märkes endast genom vattnets fortsatta stigning samt
det något klarare vattnet.. Detta sammanfallande af de bägge
»floderna» är särdeles ogynnsamt för flottningens genomförande.
Bättre än beskrifning torde några kurvor, visande vattnets
stigande och fallande i Vindelälfven vid Sorsele samt i Umeälfven
vid mynningen, hvilka ställts till mitt förfogande af jägmästare N.
Ringstrand, åskådliggöra de olika typer, vår- och fjällfloden kunna
antaga, äfvensom huru de i tiden kunna förskjutas.
Observationspunkten vid Vindeln ligger vid Sorselebron, där
variationerna i vattenståndet kunna belöpa sig till öfver 3 m.
Alf-ven har vid denna punkt runnit omkring 150 km. från sin källa,
hvaraf omkring 60 km. öfver och 90 inom barrskogsområdet; ofvan
Sorsele ligger äfven ett rätt betydande sjöbäcken, hvilket
otvifvel-aktigt utöfvar ett reglerande inflytande. A fig. 2 har genom ett
V angifvits vårflodens, genom ett F fjällflodens maximum. Se vi
närmare på kurvorna, finna vi, att det är lätt urskilja tvenne typer.
1891, 1892, 1896 och 1897 råder en uppenbar skillnad mellan
vårflod och fjällflod, oaktadt Sorsele är beläget så nära fjällen.
Regeln tyckes vara, att fjällfloden är starkast (undantag dock 1897).
Ett bevis för huru ofantliga vattenmassor, som tillföras de stora
floderna från fjällen, är, att ända nere vid mynningen fjällfloden 1906
var betydligt högre än vårfloden, och dock ligga blott c. 31 %
(eller 8425 kvkm.) af Urnans vattenområde öfver barrskogsgränsen,
och 69 % (18 545 kvkm.) nedanför densamma.
En helt annan årstyp tillhöra 1894 och 1904, ehuru de
sinsemellan äro från flottningssynpunkt något olika. Det förstnämnda
året varade högvattnet öfver två månader, och endast ett mycket
Ymer, igoj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
