Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvaraf de yttersta ultravioletta hade en våglängd af 3862
Ång-strömslca enheter. Detta resultat uppmuntrade till fortsatta försök,
men härtill borde en kvartsspektrograf användas, då glaset som
bekant starkt absorberar de yttersta ultravioletta strålarna.
En lika viktig sak är spektroskoperingen af norrskenets gulgröna
ljus, som ger en enda stark spektrallinje, hvilken kort före
gradmät-ningsexpeditionens afgång för första gången blifvit angifven som
tillhörande krypton. Norrskenets gulgröna hufvudlinje sammanfaller
emellertid äfven mycket nära med en del andra elements linjer,
och för att träffa ett afgörande borde användas en betydande
dispersion, helst genom bruk af ett gitterspektroskop.
Detta problem återstår ännu att lösa; under tiden har frågan
om hvilka af luftens beståndsdelar, som spela den effektiva rollen i
norrskenets ljus, fått ett nytt och ökadt intresse efter upptäckten
genom lord Rayleigh och Ramsay af en hel serie nya ämnen i
luften: helium, neon, argon, krypton, xenon.
Frågan om den olika fördelningen af dessa gaser på olika höjd
i atmosfären utgör ett intressant problem för den så kallade
Idne-tiska gasteorin, där gasernas partiklar betraktas som små framilande
kulor, i oaflåtlig rörelse, och frågan har vikt för afgörande af
atmosfärernas sammansättning hos de olika planeterna, för frånvaron af
en atmosfar på månen o. s. v. Enligt dessa beräkningar skulle på en
mycket stor höjd jordens atmosfar bestå nästan uteslutande af
vät-gas, visserligen vid ett tryck i det allra närmaste lika med
tomrummets. Den intresserade läsaren hänvisas till Jeans, The dynamical
theory of gases, Cambridge 1904.
En annan fråga af stor betydelse, ägnad att lösas i
polartrakterna, rör de magnetiska perturbationerna eller ovädren.
En af de allra viktigaste upptäckter angående dessa gjordes af
den numera aflidne direktorn för observatoriet i Potsdam
Eschen-hagen, då han bevisade tillvaron af ytterst regelbundna enkelt
periodiska (så kallade sinusformade) svängningar af kort period, ända
ned till ett ringa antal sekunder. Svängningar i de magnetiska
krafterna af ännu kortare period, en sekund eller mindre, kunde
tänkas. Det vore af stort intresse att kunna konstatera tillvaron
af dylika och, enligt en gammal idé af Jäderin, se efter i hvad mån de
skulle kunna användas för »longitudsbestämningar utan tråd», då de
kunna betraktas som elektromagnetiska signaler, gifna af naturen
själf, öfver vida ytor af jordytan.
Dylika och andra frågor stodo på programmet men öfvergåf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
