Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Etienne stod där orörlig ett ögonblick, bedöfvad, bländad. Han kände sig
isad, luftströmmar inträngde från alla håll. Han tog några steg, lockad af
maskinen, hvars stålstänger och kopparplåtar han nu såg blänka. Den var
på andra sidan schakten, på 25 meters afstånd i en högre sal och så fast
placerad på sin tegelstensgrund, att den gick med full ånga och med alla sina
400 hästkrafters styrka, utan att rörelsen af dess ofantliga vefstake, som
sköt upp och dök ned med oljig mjukhet, satte väggarna i darrning.
Maskinisten, som stod vid gångsättningsstaken, lyssnade till signalringningarna,
tog icke ögonen från indikatorstaflan, där schaktet med sina olika våningar
var framställdt genom en vertikal ränna, där i snören upphängda blyvikter,
som framställde burarna, löpte. Och hvarje gång, maskinen sattes i rörelse,
snurrade de båda ofantliga hjulen med fem meters radie, på hvilka de båda
stålkablarna i motsatt riktning rullades på och af, så hastigt, att de sågo
ut bara som grått damm.
»Se opp!» skreko tre arbetare, som kommo släpande på en jättelik stege.
Det var nära, att Etienne hade blifvit krossad.
»Se opp, för tusan!» skreko arbetarna om igen och sköto stegen åt andra
sidan för att på vänstra sidan undersöka en linskifva för de grofva
stållinorna, som kunde lyfta ända till 12,000 kilogram med en hastighet af tio
meter i sekunden.
Etienne gick sakta tillbaka in i mottagningssalen. Och huttrande af
köld i det myckna draget, såg han på, hur hissburarna sköttes, medan
gruf-vagnarnas rullande hårdt frestade hans öron. Invid schaktet arbetade
signalen, en tung hammare med häfarm, hvilken ett rep nerifrån djupet drog i och
kom att falla ned mot ett städ. Ett slag för att stanna, två för att stiga ned,
tre för att stiga upp; det var oaflåtliga klubbslag, hvilka liksom behärskade
tumultet och ackompanjerades af gällt klockpingel, medan arbetaren,
hvil-ken ledde manövern, än mera ökade oväsendet genom att i roparen skrika
sina order till maskinisten. Midt i allt detta larm kommo hissburarna upp
och sjönko ned igen, tömdes och fylldes, utan att Etienne begrep något af
dessa invecklade arbeten.
Fullt förstod han blott en sak: schaktet slukade människor, tjugu å
tretti i hvarje munsbit och sväljde ned dem så lätt, att det inte tycktes
känna, när de passerade. Klockan fyra började arbetarne att gå ned i
gruf-van. Barfota kommo de från baracken med lampan i hand och väntade i
små grupper på att bli ett tillräckligt antal. Utan något buller, springande
tyst upp som ett vilddjur om natten, steg järnburen upp ur mörkret och
sänktes ned på reglarna med sina fyra afdelningar ofvanpå hvarandra,
rymmande två grufvagnar hvar, fulla af kol. Arbetare i de olika afsatserna i
hisstornet togo ut grufvagnarna och ersatte dem med andra, som voro tomma
eller i förväg lastade med tillhugget virke. Och i de tomma grufvagnarna
var det arbetarna hopades, fem och fem tillsammans, ända till fyrti i taget,
när alla facken voro fylla. Från roparen hördes en order, ett doft och
otydligt bölande, medan man som signal nerifrån djupet drog fyra gånger i repet:
»signal för kött», för att underrätta om denna last af människokött. Efter
en lätt knyck gick buren tyst ned, föll som en sten och lämnade intet annat
spår efter sig än hisskabelns dallring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
