Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som blott nattens vädring kunde sopa bort. Men djupt nere i sitt
mullvadshål, under jordens tyngd, fortforo de alltjämt att hugga utan att längre ha
någon andedräkt kvar i sina brännheta bröst.
V.
Utan att se på sin klocka, som låg kvar i tröjan, af bröt Maheu sitt
arbete och sade:
»Klockan är snart ett... Är det klart, Zacharie?»
Denne hade en liten stund hållit på att förtimra. Under arbetet hade
han legat kvar på ryggen med irrande blickar och drömde om de
kricket-partier, han spelat dagen förut. Nu vaknade han upp och svarade:
»Ja, det här är nog; man får se till det i morgon.»
Och han intog åter sin plats i brottet. Levaque och Chaval lade nu också
ifrån sig hackan. Det blef en kort rast. Alla aftorkade ansiktet på sina
nakna armar och tittade på klippan i taket, hvars skiffermassor började att
spricka. De talade knappt om annat än sitt arbete.
»Nu ha vi åter haft tur», mumlade Chaval, »som träffat på lager, som
glida... Det ha de inte tagit med i räkningen om ackordet.»
»De ä’ ena skojare», mumlade Levaque, »de bara söka att kugga oss.»
Zacharie började skratta. Han frågade inte efter arbetet och inte efter
annat heller, men det roade honom att höra bolaget få på huden. Maheu
förklarade med sin lugna min, att terrängens natur växlade för hvar tjugonde
meter. Man måste vara rättvis: det var omöjligt att i förväg beräkna något.
Men när de båda andra fortsatte med att fara ut mot de styrande, blef han
orolig och såg sig omkring.
»Tyst! Nog nu!»
»Du har rätt», sade Levaque och sänkte också rösten. »Det här är
riskabelt. »
De anfäktades af farhåga för spioner äfven så här nere i djupet, liksom
om bolagsherrarnes stenkol redan i själfva flötsen skulle ha haft öron.
»Det ska’ inte», tilläde Chaval helt högt med trotsig min, »hindra mig
från att, om det där svinet Dansaert talar till mig i samma ton som härom
dagen, ge honom en sittopp ... Jag för min del skall inte hindra honom från
att kosta på sig finhyllta blondiner.»
Nu brast Zacharie i gapskratt. Öfverfogdens och hustru Pierrons
kärleksförhållande var föremål för ständigt skämt i grufvan. Själfva Catherine,
som stod stödd mot sin skyffel nere i orten, storskrattade och satte med några
ord Etienne in i saken. Men Maheu var förargad och hyste farhågor, som
han icke sökte dölja.
»Vill du hålla munnen!... Vänta, tills du blir ensam, om du vill ställa
till något spektakel för dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
