Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sist fick man upp honom med ett piskrapp, bedöfvad och med lemmarna
skälfvande af en häftig rysning. Och fader Mouque förde bort bägge djuren,
som redan hade blifvit goda vänner.
»Nå, är det nu vår tur? frågade Maheu.
Hissburarna måste först rymmas ur, och det felades ännu tio minuter i
uppfartstiden. Småningom tömdes arbetsplatserna, grufarbetame kommo
från alla grufgångama. Där var redan ett femtital våta och skälfvande
människor med bröstkatarrer, som pustade från alla håll. Trots sitt
socker-söta ansikte örfilade Pierron upp sin dotter Lydie, därför att hon hade i
förtid gått ifrån sin brytningsort. Zacharie nöp i smyg Mouquette bara för att
värma sig lite. Men missnöjet steg; Chaval och Levaque talade om
ingen-iörens hotelse: nedsättning af betalningen per grufvagn och särskildt för
förtimring. Detta förslag mottogs med häftiga utrop, uppror grodde i denna
trånga vrå nära 600 meter under jorden. Snart dämpades rösterna icke längre,
dessa af kolet smutsade, af väntan isade människor beskyllde bolaget för att här
nere i djupet döda den ena hälften af sina arbetare och låta den andra hälften
förgås af svält. Skälfvande hörde Etienne på, hvad som sades.
»Raska på! Raska på!» ropade upprepad t fogden Richomme till
la-starne.
Han skyndade på arbetet i och för uppfärden, ty han ville icke ingripa
strängt och låtsade, att han inte hörde något. Men till slut blef knotet så
högljudt, att han blef tvungen att blanda sig i saken. Bakom honom skrek
man, att det här inte kunde räcka i evighet och att en vacker dag skulle hela
härligheten flyga i luften.
»Du, som är förståndig», sade han till Maheu, »sök att få dem att tiga.
När man inte är den starkaste, måste man vara den förståndigaste.»
Men Maheu, som hade lugnat sig och nu började bli orolig, behöfde inte
gå emellan. Rösterna tystnade plötsligt; efter slutad inspektion kommo
Négrel och Dansaert fram ur en gång, äfven de svettiga. Disciplinens vana
förmådde folket att ordna sig i led, medan ingenjören gick fram genom skaran
utan att yttra ett ord. Han satte sig i en grufvagn, öfverfogden i en annan,
man drog fem gånger i signallinan, »blåste till storkött», som man sade, då
det var fråga om förmännen, och hissburen sköt upp i luften under dyster
tystnad.
VI.
I hissburen, som förde honom upp, inpackad med fyra andra, beslöt
Etienne att åter börja sin svältvandring på landsvägarna. Det var lika
så godt att genast gå under som att än en gång gå ned i detta helvete, där
han icke ens kunde förtjäna sitt bröd. Catherine, som var instufvad öfver
honom, var inte mera invid hans sida med en skön, bedöfvande värme. Och
han tyckte, det var bättre att inte tänka på några dumheter och att gå sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
