Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men en svag skugga drog öfver hennes orörliga ansikte. De blefvo rädda, att
hon skulle vakna och smögo ut på tå.
»Tyst!» sade herr Grégoire vid dörren. »Har hon inte sofvit, måste vi
låta henne sofva.»
»Så länge hon vill, hjärtegrynet mitt», bekräftade fru Grégoire. »Vi
skola vänta på henne.»
De gingo ned och slogo sig ned i länstolarna i matsalen; och t jänarinnorna,
som skrattade åt, att fröken kunde sofva så godt, höllo utan knot chokoladen
varm på spisen. Herr Grégoire tog en tidning, och hans hustru stickade på ett
stort fottäcke af yllegarn. Det var mycket varmt, och icke ett ljud hördes i
det tysta huset.
Familjen Grégoires förmögenhet, cirka fyr ti tusen francs i räntor, låg helt
och hållet i en aktie i Montsou-grufvorna. De talade gärna om dess ursprung,
som förskref sig från bolagets bildande.
I början af 1700-talet hade från Lille till Valenciennes yppats en riktig
vurm att söka efter stenkol. Den framgång de imutare hade i början, hvilka
sedan bildade Anzinbolaget, hetsade upp alla människor. I hvarenda
kommun undersökte man marken, och bolag bildades, och inmutningar sköto
upp som svampar på en natt. Men bland de envisaste kolsökarna på denna
tiden hade baron Desrumaux säkert efterlämnat minnet af den mest
hjältemodiga intelligensen. Under fyrti år hade han kämpat utan att förtröttas
af de ständiga hindren: de första undersökningarna resultatlösa, nya
gruf-vor efter många månaders arbete öfvergifna, ras, som fyllde schakten,
plötsliga öfversvämningar, som dränkte arbetare, hundratusentals francs bort-*
kastade i jorden; vidare styrelsens trakasserier, panik bland aktieägare,
striden med jordägarna, som hade besluti t att icke erkänna de kungliga
inmutningskoncessionerna, om man vägrade att underhandla med dem.
Omsider hade han bildat bolaget Desrumaux, Fauquenois & C:o för att bearbeta
inmutningen Montsou, och grufvorna började att ge små öfverskott, då ett
par inmutningar i grannskapet, i Cougny, tillhörande grefve Cougny, och i
Joiselle, tillhörig bolaget Cormille och Jenard, höllo på att strypa honom
genom sin förfärliga konkurrens. Lyckligtvis kom den 25 augusti 1760 ett
aftal till stånd mellan de tre inmutningarna och slog ihop dem till ett enda.
Montsous grufaktiebolag var nu bildadt, sådant som det existerar än i dag.
Desrumaux ägde vid denna tid Piolaine, hvartill hörde 300 hektarer,
och han hade i sin tjänst som förvaltare Honoré Grégoire, en ung man från
Picardie, farfars far till Léon Grégoire, Céciles far. När det ofvan nämnda
aftalet slöts, gaf Honoré, som i en strumpa gömde cirka 50,000 francs i
besparingar, med mycken ängslan efter för sin husbondes orubbliga tillit till
företaget. Han tog fram 10,000 francs i vackra mynt och köpte en andel i
gruf-van med fruktan att stjäla denna summa från sina barn. Hans son Eugène
fick verkligen blott helt små utdelningar; och enär han hade slagit sig på
affärer och hade begått den dumheten att göra af med de öfriga 40,000 francs’en
af fädernearfvet, lefde han i tämligen skrala förhållanden. Men småningom
steg utdelningen på hans andel, och förmögenheten tog sin början med
Félicien, som blef i stånd att förverkliga en dröm, hvari hans farfar, den för detta
förvaltaren, hade invaggat hans barndom: att inköpa det sönderstyekade
Piolaine, hvilket han fick för ett löjligt billigt pris, såsom varande national-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
