Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägendom. De följande åren blefvo dåliga; man måste af bida upplösningen
af de revolutionära katastroferna och sedan Napoléons blodiga fall. Léon
Grégoire blef det, som i häpnadsväckande stigande grad fick skörda fördelen
af sin farfars fars ängsliga penningplacering. Dennes fattiga 10,000 kronor
förökades och svällde ut i mån efter bolagets förkofran. Från år 1820 gåfvo
de 100 procent, 10,000 francs om året. År 1844 afkastade de tjugutusen, 1850
fyrtitusen per år. Till sist var det två år, då utdelningen stegrats till det
kolossala beloppet af 50,000 francs: värdet af grufandelen noterades på
börsen i Lille till en miljon, den hade på ett århundrade hundradubblats.
Herr Grégoire, som man rådde att sälja, när man hade uppnått denna
kurs af en miljon, hade med sin leende, faderliga min sagt nej. Ett halfår
därefter bröt det ut en industriell kris, och andelens värde sjönk till 600,000
francs. Men han log alltjämt och ångrade sig icke, ty nu hade familjen
Grégoire en hårdnackad tro till sin grufva. Den skulle åter stiga, det fanns
ingenting, som var så solidt. I denna andaktsfulla tillit blandade sig en djup
tacksamhet mot ett värdepapper, som hade under ett århundrade födt familjen,
utan att denna hade gjort något. Det var som en deras egen gudomlighet,
som deras egoism omgaf med en kult, det var hemmets skyddande fe, som
vaggade dem i lättjans säng och gödde dem vid deras rika bord. Detta räckte
från far till son: hvarför då riskera att väcka dess missnöje genom att tvifla
på detsamma? Och på bottnen af deras tilltro låg en vidskeplig fruktan,
farhågan för, att grufandelens miljon plötsligt skulle smälta, om de sålde och
skrinläde den. De ansågo den i bättre förvar i jorden, hvarur ett folk af gruf
arbetare, generationer af utsvultna varelser, hämtade upp den åt dem, litet för
hvarje dag, i mån af behof.
För resten regnade lyckans håfvor öfver detta hus. Herr Grégoire hade
helt ung gift sig med dottern till en apotekare i Marchiennes, en ful flicka,
som ingenting ägde, men som han tillbad och som, hvad lycka angick, hade
gifvit honom allt. Hon hade stängt in sig i sitt hem, förtjust i sin man
och utan någon annan vilja än hans; aldrig skilde dem någon olikhet i tycken,
samma välmågans ideal enade deras önskningar, och på detta sätt lefde de
sedan fyrti år tillbaka af ömsesidiga ömhetsbevis och små omsorger. Det
var en ordningsfull tillvaro; deras fyrtitusen francs förtärdes utan hvarje
buller, besparingarna gåfvos ut för Cécile, hvilkens sena födelse ett ögonblick
hade rubbat budgeten. Ännu i dag tillfredsställde de alla hennes nycker:
en häst till, ett par nya vagnar, toaletter från Paris. Men däraf njöto de
ytterligare en glädje, intet funno de för vackert för sin dotter, fastän de för egen
del hyste en sådan förskräckelse för att ståta, att de hade bevarat sin ungdoms
moder. Hvarje utgift, som icke var till något gagn, tyckte de var dum.
Plötsligt öppnades dörren och en kraftig röst ropade:
»Jaså, man äter frukost utan mig!»
Det var Cecile, som hoppat upp ur sängen med ögonen ännu uppsvällda
af sömnen. Hon hade helt enkelt fäst upp håret och kastat på sig en
morgonrock af hvitt ylle.
»Nej visst inte», sade modern, »du ser ju, att vi väntat på dig ...
Stormen har väl hindrat dig från att sofva, min stackars unge, eller hur?»
Den unga flickan såg mycket förvånad på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
