Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod dukadt från morgon till kväll, alltid satt där någon, som åt sin portion,
alltefter som arbetets kraf medgaf.
Redan i dörren fick Maheu syn på matvarorna. Han sade ingenting,
men hans oroliga ansikte klarnade upp. Hela förmiddagen hade den tomma
skänken, bristen i huset på kaffe och smör oroat honom, ansatt honom som
smärtsamma stickningar, medan han högg på sin flöts, halfkväfd därinne
i sin ort. Hur månne hans hustru hade betett sig? Och hur skulle det
gå med dem, om hans hustru hade kommit tomhänd hem? Men nu fanns
det ju litet af hvarje. Det skulle hon tala om sedan. Han skrattade belåtet.
Catherine och Jeanlin hade redan stigit upp från bordet och drucko
kaffet på stående fot. Zacharie, som inte kände sig riktigt mätt af soppan,
skar sig en stor brödskifva och strök smör på den. Han såg visserligen
pres-syltan på en tallrik, men han rörde den inte, ty kött, det var för faderns
räkning, när det inte fanns mera än för en. Alla sköljde ned soppan med ett
stort glas friskt vatten, den klara, goda drycken under slutet af halfmånaderna.
»Jag har inte något öl», sade Maheus hustru, när hennes man i sin
ordning hade satt sig vid bordet. »Jag ville gärna få några slantar öfver...
Men om du vill ha, så kan flickan springa och hämta en liter.»
Han tittade muntert på henne. Hvad för något? Hade hon pengar
också!
»Nej, nej!» sade han. »Jag har druckit en sejdel, det är nog.»
Och Maheu slog sig ned för att med långsamma skedtag sätta i sig den
röra af bröd, potatis, purjolök och syra, som fyllde den spillkum, hvilken
tjänade honom till tallrik. Utan att släppa Estelle hjälpte hustrun Alzire,
så att det icke skulle saknas något, sköt fram till honom smöret och syltan,
samt satte hans kaffe på elden, för att det skulle bli riktigt varmt.
Emellertid började vid brasan den stora tvagningen i en afsågad tunna,
som förvandlats till balja. Catherine, som kom först, hade fyllt baljan med
ljumt vatten; helt lugnt klädde hon af sig, tog af sig hufvan, tröjan,
byxorna och äfven linnet, van därvid, sedan hon var åtta år och vuxen upp därvid
utan att se något ondt däri. Hon bara vände sig med magen mot elden och
gned sig sedan duktiga tag med såpa. Ingen såg åt henne, icke ens Léonore
och Henri voro längre nyfikna att se, hur hon var skapad. När hon var
ren, gick hon splitt naken uppför trappan och lämnade sitt våta linne och sina
andra kläder i en hög på köksgolfvet. De båda bröderna kommo i gräl med
hvarandra: Jeanlin hade skyndat sig att hoppa i baljan under förevändning,
att Zacharie ännu åt, men denne knuffade undan honom med åberopande
af sin rätt och sade, att om han var nog artig att tillåta Catherine att blöta sig
först, så ville han därför inte ha slaskvattnet efter någon pojkvasker, så
mycket mindre som man, när Jeanlin plaskat sig i vattnet, kunde därmed fylla
skolans alla bläckhorn. Slutet blef, att de tvättade sig tillsammans, äfven
de vändande sig mot elden, och de till och med hjälpte hvarandra med att
gno hvarandra på ryggen. Sedan försvunno de, liksom systern, alldeles
nakna uppför trappan.
»Se så de smörja ned!» mumlade modern, i det att hon tog upp kläderna
för att hänga upp dem till torkning. »Alzire, tag och torka upp litet.»
Men oväsen från den andra sidan om väggen tog ordet ur munnen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
