Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting; hur i all världen hade hon då betett sig? Hon hade, som vanligt,
vikt upp klädningsärmarna för att tvätta ryggen på honom och andra partier,
som det var svårt för honom att komma åt. För resten tyckte han om att
hon såpade in honom och gned honom öfverallt, så att hon kunde knäcka
handlofvarna. Hon tog såpa och bearbetade hans axlar, medan han höll sig
styf för att kunna stå emot.
»Nå, jag gick tillbaka till Maigrat, och jag sa1 honom... ja, jag sa’
honom mitt hjärtas mening, och att man inte skulle ha en smula hjärta för att
kunna göra som han, och att det skulle gå honom illa, såvida det finnes någon
rättvisa... Det stod han inte ut med att höra, han tittade både hit och dit
och hade nog helst velat kila sin väg...»
Från ryggen hade hon kommit ned till klinkorna, och när hon kommit
sig i tagen, gick hon på vidare, i alla veck och vrår; inte något ställe på kroppen
gick hon förbi; utan gjorde den lika skinande fin som sina tre kastruller på
rengöringslördagen. Men af den häftiga rörelsen med armarna svettades
hon och darrade och flåsade, så att hon icke kunde få fram orden.
»Till sist kallade han mig en gammal kardborre, men måste ge med sig ...
Nu ha vi bröd till lördag, och det bästa är, att han lånade mig fem francs ...
Jag tog också kaffet, cikorian och smöret hos honom och tänkte också ta
sylta och potatisen hos honom, men jag märkte att han morrade. För sju
sous sylta, aderton sous potatis, återstår mig tillräckligt till en stufning och
till en köttsoppa med grönsaker ... Jag tror, att jag inte har användt
förmiddagen illa, eller hvad tycker du?»
Nu torkade hon honom och klappade honom med en handduk på de
ställen, där det inte ville bli torrt.
Lycklig och belåten och utan att tänka på, att skulden skulle längre fram
göra sig kännbar, brast han i ett bredt löje och gaf henne stora famnen.
»Nej, låt bli, din dumming, du är ju våt, du blöter ner mig... Men jag
är nu bara rädd, att den där Maigrat har sina planer...»
Hon tänkte tala om Catherine, men hejdade sig. Hvad tjänade det till
att oroa far? Det skulle bara bli historier utan all ände.
»Hvad då för planer?» frå:ade han.
»Kors jo, planer att kugga oss. Catherine får allt noga se upp med
räkningen. »
Han tog henne åter i famn och nu släppte han henne icke. Badet
slutade alltid på det sättet. Hon piggade upp honom genom att gnida honom
så kraftigt och sedan fara öfver hela kroppen på honom med linnedukar,
hvilket kittlade håren på hans armar och bröst. Det var för resten likaledes
hos kamraterna i grufbyn tiden för dumheterna, då man aflade flera barn,
än man ville ha. Om natten hade man hela familjen kring sig. Han förde
henne mot bordet och skämtade och rasade med henne som en duktig karl,
som nu njöt af den enda trefliga stunden på hela dagen, hvilket han kallade
för att få sin efterrätt, och en efterrätt, som inte kostade något. Hon med
sin svällande midja och barm stretade på skämt emot en smula.
»Åh, så’na dumheter, herre Gud, så’na dumheter!... Estelle sitter och
tittar på oss; vänta, så jag får vända henne om.»
»Ah, bah! En tre månaders unge, hvad tror du hon begriper?»
När han hade rest sig upp igen, tog Maheu helt enkelt på sig ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
