Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torra byxor. Hans nöje, när han var ren och hade nojsat med hustru sin,
var att en liten stund gå med öfverkroppen naken. På hans hvita hud,
hvit som på en bleksiktig flicka, hade skråmorna och refvorna af kolet
åstadkommit riktiga tatueringar, och det tycktes han stolt öfver, han visade sina
tjocka armar och sitt breda bröst, skinande som blå-ådrig marmor. Om
sommaren ställde sig alla grufarbetarne på det sättet i farstudörrarna. Trots
det fuktiga vädret gick han till och med nu dit ett ögonblick och ropade
något mustigt ord bort till någon kamrat, som också med naken bringa stod
på andra sidan trädgårdstäpporna. Äfven andra stodo och exponerade
sig. Och barnen, som gingo och drefvo på trottoarerna, tittade upp och
skrattade också åt allt detta i fria luften förevisade trötta arbetarkött.
Medan Maheu drack sitt kaffe, utan att ännu ha tagit på sig en skjorta,
berättade han för sin hustru om ingenjörens vrede med anledning af
förtimringen. Han var nu lugn, sedan förargelsen gått öfver, och med en
gillande nick lyssnade han till sin hustrus förståndiga råd, ty i slika affärer
visade hon sig mycket förnuftig. Hon upprepade ständigt och jämt för
honom, att man inte vann något på att opponera sig mot bolaget. Hon
talade sedan om för honom fru Hennebeaus besök. Utan att säga något
därom, voro bägge två stolta däröfver.
»Får man nu komma ner?» frågade Catherine uppifrån trappan.
»Ja, ja, pappa håller på att torka sig.»
Den unga flickan hade tagit på sig sin söndagsklädning af mörkblå
poplin, som redan var urblekt och nött i vecken. På hufvudet hade hon
en svart, mycket enkel tyllhatt.
»Jaså, du har klädt om dig... Hvart skall du gå?»
»Jag skall gå till Montsou för att köpa ett band till min hatt... Jag tog
bort det gamla, det var så smutsigt.»
»Du har således pengar, du?»
»Nej, Mouquette har lofvat att låna mig tio sous.»
Modern lät henne gå, men ropade henne tillbaka, när hon kommit till
farstudörren.
»Gå inte till Maigrat och köp band... Han skulle kugga dig och tro,
att vi rulla oss i pengar.»
Fadern, som hade hukat ned sig framför elden för att så mycket fortare
torka nacke och armhålor, inskränkte sig till att säga:
»Gå inte och drif på vägarna långt in på natten.»
På eftermiddagen arbetade Maheu i trädgården. När han höll på med
att sköta om sin jordlapp, kom Levaque och rökte sin pipa i sin täppa och
tittade på den salad, som Bouteloup hade planterat i förmiddags, ty om inte
hyresgästen hade varit så duktig i att gräfva, skulle där inte ha vuxit annat
än nässlor. De började att prata tvärs öfver staketet. Levaque, som kände
sig vederkvickt och uppiggad genom att ha klått upp sin hustru, sökte
för-gäfves att få Maheu med sig till Rasseneur. Var han rädd för att tömma
en seidel? Man kunde slå ett parti käglor, promenera en stund med
kamraterna och sedan gå hem och äta kvällsvard. Detta var det vanliga lifvet,
när de kommit upp ur grufvan. Det var ju visserligen inte något ondt i
det, men Maheu höll i sig: om han inte planterade om sin salad, skulle den
i morgon vara vissen. I själfva verket var det inte därför, att han var för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
