Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man kunde inte gå öfver ett fält utan att få se hennes hufvud dyka ned,
medan blott hennes fötter syntes öfver ytan, när hon handlöst kastade sig
på rygg. Men alla de där hade ju sin frihet; Etienne fann sådant orätt,
endast när han om kvällarna mötte Catherine och Chaval. Två gånger såg
han dem, när han nalkades, slå sig ned midt i en åkerlapp, hvars orörliga
sädesstrån sedan förblefvo döda. En annan gång, när han gick en smal
väg, såg han Catherines klara ögon i jämnhöjd med sädesaxen, men så dykte
de ned igen. Då tyckte han, att den ofantliga slätten var alldeles för liten;
han föredrog att tillbringa kvällen på Nyttan, hos Rasseneurs.
»Fru Rasseneur, får jag en sejdel... Nej, jag går inte ut i kväll, jag
är alldeles förbi i benen.»
Och han vände sig till en kamrat, som enligt sin vana satt vid bordet
längst bort och vände hufvudet mot väggen.
»Suvarin, vill du inte ha en sejdel?»
»Nej tack, ingenting alls.»
Etienne hade blifvit bekant med Suvarin, därför att de bodde där vägg i
vägg med hvarandra; han var maskinist vid Voreux och såg ut att vara
omkring tretti år, liten, blond, med fint ansikte, inramadt af rikt hår och tunt
skägg. Hans hvita och spetsiga tänder, den lilla munnen och näsan, hans
rosiga hy gåfvo honom utseende af en flicka, ett uttryck af mild
bestämdhet, som genom glansen i hans stålgrå ögon kunde lysas upp af vilda blixtar.
På hans kammare, en fattig arbetares kammare, fanns det blott en kista
med papper och böcker. Han var ryss, talade aldrig om sig själf, och frågade
ej det minsta efter alla historier rörande honom. Grufarbetarne, som voro
mycket misstrogna emot främlingen, vädrade i honom för hans små,
herre-manslika händers skull en annan samhällsklass och hade först gissat på något
äfventyr, t. ex. ett mord, för hvilket han genom flykten undandragit sig
straff. Men han hade visat sig emot dem så kamratlig och så fri från
stolthet, då han till grufbyns barnskara delade ut alla slantarna i sina fickor, att
arbetarne nu erkände honom såsom hörande dem till, lugnade genom
uttrycket politisk flykting, som var i omlopp om honom — en oklar benämning,
hvari man såg en ursäkt till och med för ett brott och liksom ett
kamratskap i lidandet.
De första veckorna hade han visat sig skyggt tillbakadragen. Det var
också först senare, Etienne lärde känna hans historia. Suvarin var den yngste
sonen af en adlig familj i guvernementet Tula. 1 Sankt Petersburg, där han
studerade medicin, hade den våldsamma socialistiska rörelsen, som då
gripit hela den ryska ungdomen, förmått honom att lära sig ett yrke, nämligen
maskinistens, för att blanda sig med folket, lära känna det och broderligt
hjälpa det. Och af detta yrke var det nu han lefde, sedan han måst fly efter
ett misslyckadt attentat mot kejsarens lif: under en månad hade han bott i
en frukthandlares källare, medan han gräfde en mina under gatan och laddade
bomber under ständig fara att springa i luften jämte hela huset. Utstött
från sin familj, utan pengar och som främling upptagen i de franska
verkstädernas register samt betraktad som spion, höll han på att dö af hunger,
då han slutligen hade fått plats hos Montsoubolaget, när detta vid ett tillfälle
var i förlägenhet. Som en god arbetare, nykter och tyst, hade han nu ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
