Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke detta en stolt sträfvan, ett fälttåg, där rättvisan omsider skulle segra?
Icke mera några gränser, då hela världens arbetare reste på sig och förenade
sig för att för arbetaren betrygga det bröd, han förtjänade. Och hvilken
enkel, storslagen organisation: underst sektionen, som representerar
kommunen; sedan federationen, som förenar i grupp sektionerna inom samma provins;
därefter nationen och slutligen öfverst mänskligheten, förkroppsligad af ett
generalråd, där hvarje nation representerades af en korresponderande
sekreterare. Inom ett halft år skulle man ha eröfrat jorden, man skulle föreskrifva
arbetsgifvarne lagar, om de inte vore medgörliga.
»Dumheter!» upprepade Suvarin. »Er Karl Marx står ännu på den
ståndpunkten att låta de naturliga krafterna verka. Ingen politik, ingen
sammansvärjning — eller hur? Alltsammans för öppen dag och endast för
att höja arbetslönerna... Jag gör en konst i er fredliga utveckling. Sätt
eld på städerna i alla hörn, sabla ned folken, jämna allt med jorden, och när
det inte mera finns något kvar af denna ruttna värld, då skall kanske en
bättre spira upp därur.»
Etienne brast i skratt. Han förstod icke alltid sin kamrats ord, denna
förstörelsens teori tycktes honom vara blott effektsökeri. Rasseneur, som
var ännu mera praktisk och som hade en välbergad mans sunda förstånd,
nedlät sig icke ens till att bli förargad. Han ville bara ha sakerna noga
bestämda.
»Du ämnar således söka att bilda en sektion i Montsou?»
Detta var just hvad Pluchard ville, som var sekreterare för norra
federationen. Han fäste särskildt afseende vid de tjänster, som associationen
skulle komma att göra grufarbetarna, ifall de en dag satte i gång en strejk.
Etienne trodde, att just denna strejk var nära förestående: frågan om
förtimringen skulle sluta illa, det behöfdes blott något obilligt kraf af bolaget
för att sätta alla grufvorna i uppror.
»Det ledsamma i saken äro uttaxeringarna», förklarade Rasseneur i
förståndig ton. »Femti centimer om året till hufvudkassan, två francs till
sektionen — det tycks inte vara något, men jag slår vad om, att många skola
vägra att ge dem.»
»Så mycket mera», förklarade Etienne, »som man här borde först bilda
en reservkassa, h var af vi, när så behöfdes, skulle göra en strejkkassa...
Men det är detsamma, vi få tid att tänka på de där sakerna. För min del
är jag färdig, om de andra äro färdiga.»
Det blef tyst. Fotogenlampan stod och rykte på disken. Man hörde
tydligt genom den vidöppna dörren ljudet af en eldares skyffel, när han
kastade in kol i maskinens eldstad.
»Allting är så dyrt», sade fru Rasseneur, som hade kommit in och med
dyster min stod och hörde på, liksom fastvuxen i sin evinnerliga svarta
kläd-ning. »Tänk er, att jag har betalt mera än en franc för äggen... Detta
måste braka sönder.»
Denna gång voro de tre männen af samma mening. De talade den ene
efter den andra i tröstlös ton, och klagovisorna började. Arbetaren kunde
inte stå ut längre, revolutionen hade blott förvärrat hans elände, det var
borgarna, som hade gödt sig efter 1789, så glupskt, att arbetaren inte ens fått
slicka tallriksbottnen. Kunde någon säga, att arbetarne hade fått sin rim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
