Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dumheter, sade Suvarin, och han läste också regelbundet en tidning, som
kamraten fick sig tillsänd, Striden, ett anarkistiskt blad, utgifvet i Genève.
För resten fann han, trots deras dagliga umgänge, ryssen ständigt lika sluten,
med ett utseende som om han ingen varaktig stad hade i världen, inga
intressen, inga känslor, inte alls någon lycka.
Bort emot de första dagarna i juli förbättrades Etiennes ställning. En
händelse hade inträffat i detta enformiga, sig ständigt lika lif vid grufvan.
Arbetslagen vid flötsen Guillaume hade stött på en kastning, en total
rubbning af skiktet, hvilken säkert förebådade annalkandet af en rämna, och man
hade också snart träffat på denna rämna, hvarom ingenjörerna trots sin
stora kännedom om terrängen ännu inte hade någon kännedom. Detta
väckte största uppståndelse i grufvan, man talade inte om något annat än
om den försvunna flötsen, som helt säkert hade glidit djupare ned på andra
sidan om rämnan. De gamla grufarbetarna, på jakt efter stenkol, spärrade
redan upp näsborrarna som goda hundar. Men medan man väntade, kunde
arbetslagen inte stå med armarna i kors, och anslag tillkännagåfvo, att
bolaget skulle utbjuda på auktion nya ackordsarbeten.
När de en dag kommit upp ur grufvan, gick Maheu med Etienne och
erbjöd denne att träda in i hans arbetslag som kolbrytare i stället för
Le vaque, som gått till ett annat arbetslag. Saken var redan uppgjord med
öfverfogden och ingenjören, som tycktes mycket nöjda med den unge
mannen. Etienne behöfde blott ta emot denna hastiga befordran, glad
öfver den stigande aktning, Maheu hyste för honom.
Redan på kvällen vände de tillsammans om till grufvan för att ta del
af anslagen. De orter, som skulle auktioneras bort, befunno sig i flötsen
Filonnière i stollgången Nord du Voreux. De tycktes föga förmånliga.
Maheu skakade på hufvudet, när Etienne läste upp villkoren för honom.
När de hade gått ned i grufvan följande dag, och den gamle grufarbetaren
hade tagit Etienne med sig för att gå och se på flötsen, gjorde han denne
uppmärksam på aflägsenheten från uppfordringsstationen, terrängens för
ras benägna beskaffenhet, kolets obetydliga mäktighet och dess hårdhet.
Men om man ville äta, måste man arbeta. Följande söndagen gingo de
således till auktionen, som ägde rum i baracken och som i kretsingenjörens
frånvaro förrättades af grufingenjören med biträde af öfverfogden. Fem
à sexhundra gruf arbe tare voro tillstädes midt emot den lilla, i ett hörn
uppställda estraden. Och buden kommo i så hastig följd, att man hörde blott
ett doft sorl af röster och utropade siffror, som öfverröstades af andra siffror.
Maheu fruktade ett ögonblick, att han inte skulle få något af de fyrti
ackorden, som bolaget bjöd ut. Alla konkurrenterna sänkte sina pris, skrämda
genom rykten om en kris, gripna af arbetsinställelsens panik. Vid en dylik
glupsk täflan gjorde ingenjör Négrel sig ingen brådska, utan lät buden gå
ned till lägsta möjliga siffror, medan Dansaer t, som var ifrig att än mera
pådrifva sakerna, lögnaktigt prisade aftalens förmånlighet. För att få sina
femti meter måste Maheu täfla med en kamrat, som höll i sig, han också;
hvar och en i sin tur slog af en centime per grufvagn, och om Maheu blef
segrare, så var det, emedan han tryckte ned arbetslönen till den grad, att
fogden Richoinme, som stod bakom honom, svor mellan tänderna och puf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
