Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fade till honom, i det att han förargad mumlade, att med ett sådant pris skulle
Maheu aldrig gå i land med saken.
När de gingo därifrån, svor Etienne. Och han bröt ut, då han fick se
Chaval, som i sällskap med Catherine kom tillbaka från sädesfälten och
slog dank, medan hans kärestas far hade så allvarsamma saker att sköta.
»Det är då visst och sant, att detta är att strypa folk», utropade han.
»Man tvingar arbetaren att äta upp arbetaren!»
Chaval brusade upp, aldrig skulle han ha gått ner så långt. Och
Za-charie, som af nyfikenhet kom till platsen, förklarade, att det var otäckt.
Men med en åtbörd af dof våldsamhet kom Etienne dem att tiga.
»Det skall bli slut på detta! Vi skola en dag bli herrar.»
Maheu, som efter auktionen ingenting hade sagt, tycktes nu vakna upp.
Han upprepade:
»Herrar!... Ja, det vore sannerligen inte för tidigt!»
II.
Det var sista söndagen i juli — dagen för kyrkmarknaden i Montsou.
Redan på lördagskvällen hade de goda husmödrarna i grufbyn börjat stor
rengöring af stora salen, en riktig öfversvämning, med hela ämbar af vatten
slungade mot väggarna och öfver golfhällarna; och golfvet var ännu icke
torrt, fast man hade beströdt det med fin, hvit sand, en riktigt dyrbar lyx
för en fattig pung. Dagen lofvade att bli mycket varm, en sådan där tung,
med oväder förkrossande himmel, hvilken sommartiden förkväfver de norra
trakternas ändlösa, flacka och kala slätter.
Söndagen vände hos Maheu alldeles upp och ned på tiden för
uppstigandet. Medan fadern, så snart klockan slagit fem, inte längre kunde härda
ut i sängen, utan ensam steg upp och klädde sig, lågo barnen och drogo sig
ända till klockan nio inpå blanka förmiddagen. Den här dagen gick Maheu
och rökte en pipa i sin trädgård, men kom till sist in igen för att alldeles solo
äta en smörgås, medan han väntade på de andra. På det sättet fördref han
tiden under morgonen utan att just så noga veta med hvad: han lagade baljan,
som läckte, satte upp under gökklockan ett porträtt af kejsarprinsen, som
man hade gifvit barnen. Emellertid kommo de öfriga ned så småningom,
den ena efter den andra; fader Bonnemort hade flyttat ut en stol för att
sätta sig i solen, hustrun och Alzire hade genast tagit itu med sysslorna i
köket. Catherine kom ned, skjutande framför sig Lénore och Henri, som
hon hade klädt. Klockan slog elfva, och lukten af kaninen, som kokades
tillsammans med potatis, uppfyllde redan huset, när Zacharie och Jeanlin,
med svullna ögon och ännu gäspande kommo ned sist bland alla.
För resten var hela grufbyn på benen utomhus, uppiggad för festens
skull och för hettan från spiselelden, där maten skulle skyndsamt lagas för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
