Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få ge det alltför hastigt ifrån sig lika mycket som druckits, klart som
klippans vatten. På krogen Lenfant träffade de på Pierron, som höll på med
sin andra sej del och som för att inte undandra sig att skåla nu tömde en
tredje. Själfva drucko de naturligtvis sin. Nu voro de fyra och gingo för
att se efter, om Zacharie inte var på krogen Tison. Salen var tom, de togo
in en sej del för att vänta ett ögonblick på honom. Sedan kommo de att
tänka på S:t Eloi-krogen och där drucko de en omgång, som gruffogden
Porion tog in, och ströfvade sedan omkring från ölstuga till ölstuga utan
något slags förevändning bara för att promenera.
»Nej, nu gå vi till Volcan!» föreslog plötsligt Levaque, som började
bli upprymd.
De andra tvekade och började att skratta och följde sedan med
kamraten i marknadens tilltagande stoj och folkvimmel. I Volcans smala och
långa sal uppträdde i tur och ordning på en i fonden uppbyggd estrad af bräder
fem sångerskor, de värsta bland de allmänna flickorna i Lille, med
häpnadsväckande gester och häpnadsväckande urringningar; och kunderna betalade
tio sous, när de ville vara på tu man hand med någon af dem bakom af
plank-ningen vid estraden. Publiken utgjordes framför allt af kärrskjutare,
hisskarlar ända till slynglar på fjorton år, all ungdom i grufvorna, som drack
mera brännvin än öl. Några gamla grufarbetare vågade sig också dit,
gruf-byarnas utsväfvande äkta män, sådana hvilkas husliga förhållanden voro
en styggelse.
När sällskapet hade slagit sig ned vid ett litet bord, tog Etienne hand
om Levaque för att för honom klargöra sina idéer om en reservkassa. Han
var envis i sin agitation liksom alla nyomvända, som skapa sig en mission.
»Hvarje medlem», sade han, »skulle mycket väl kunna betala in tjugu
sous i månaden. Genom att lägga dessa tjugu sous i hög, skulle man om
fyra å fem år ha skrapat ihop en vacker summa, och när man har pengar,
är man alltid stark, inte sant?... Nå, hvad säger du?»
»Jag säger ingenting däremot», svarade Levaque med tankspridd min,
»man kan ju tala om det en annan gång.»
En frodig blondin eggade honom; och han envisades att stanna kvar,
när Maheu och Pierron, sedan de tömt sina sejdlar, ville gå utan att höra
på en visa till.
Etienne, som gick på samma gång som de, träffade där ute åter på
Mouquette, som tycktes ha gått efter dem. Hon stod alltjämt där och såg på
honom med sina stora, orörliga ögon och skrattade som en beskedlig flicka,
liksom om hon ville säga: »Vill du?» Den unge mannen skämtade och
ryckte på axlarna. Då gjorde hon en åtbörd af förargelse och försvann i
hopen.
»Men hvar är Chaval?» frågade Pierron.
»Ja, det är sant», sade Maheu. »Han är säkert hos Piquette... Kom,
så gå vi till Piquette.»
Men när de alla tre kommo till Piquettes krog, hejdades de i dörren af
oväsen af något slagsmål. Zacharie hotade med näfven en vallonsk
spiksmed, en undersätsig och flegmatisk karl. Med händerna i fickorna stod
Chaval och såg på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
