Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är min syster, du svin där!... Vänta du, jag skall lära dig att
uppföra dig anständigt mot henne!»
Man gick emellan de bägge männen, och Chaval, som var mycket lugn,
sade:
»Stilla du, det här är min sak... Jag gör en konst i honom.»
Maheu kom nu med sitt sällskap och han lugnade Catherine och
Philoméne, som börjat gråta. Nu skrattade man i folkhopen, spiksmeden var
försvunnen. För att grundligt dränka det där obehaget, bjöd Chaval, som
här på Piquettes krog var hemma hos sig, allasammans på en sej del. Etienne
måste klinga med Catherine, alla drucko med hvarandra: fadern, dottern
och hennes älskare, sonen och dennes älskarinna, och artigt sade de:
»Bolagets skål!» Sedan envisades Pierron att också bjuda på sin omgång. Och
man satt där i bästa sämja, då Zacharie åter blef rasande, när han fick syn på
sin kamrat Mouque. Han ropade på denne, för att de, som han sade, skulle
gå och göra upp affären med spiksmeden.
»Jag måste slå honom i småbitar... Chaval, behåll Philoméne här hos
Catherine. Jag kommer snart igen.»
Maheu bjöd nu i sin tur på sejdlar. När allt kom omkring, var det ju
inte något dåligt tilltag, om pojken ville hämnas sin syster. Men när
Philoméne hade fått se Mouquet, blef hon lugn och bara skakade på hufvudet.
De båda slynglarna hade helt säkert kilat i väg till Volcan.
Om marknadskvällarna brukade man afsluta festen med bal på
Bon-Joyeux. Det var änkan Désir, som höll denna ballokal — en storväxt matrona
på femti år, rund som en tunna, men så lefnadsglad, att hon ännu hade sex
älskare, en för hvarje dag i veckan, sade hon, och alla sex om söndagarna.
Alla grufarbetare kallade hon sina barn och kände sig helt rörd vid tanken
på hvilken flod af öl hon hade under tretti år skänkt i åt dem; och hon skröt
också öfver, att ingen vagnskjuterska blifvit i välsignadt tillstånd utan att
först ha mjukat upp benen hos henne. Bon-Joyeux bestod af två salar:
krogrummet, med disken och borden, samt i jämnhöjd därmed och
kommunicerande genom en stor dörröppning danssalen, ett stort rum, som hade
brädgolf endast i midten, men rundtorn var belagdt med tegel. Som
prydnad fanns där en dekoration: ett par girlander af pappersblommor, som gingo
korsvis i taket från det ena hörnet till det andra och i midten sammanhöllos
af en krans af samma slags blommor. Längs väggarna voro upphängda
förgyllda sköldar med namn på helgon, den helige Eligius, järnarbetarnes
skyddspatron, den helige Crispinus, skomakarnas skyddspatron, den heliga
Barbara, grufarbetarnas skyddshelgon — alla skrånas hela kalender. Det
var så lågt i taket, att de tre musikanterna på sin läktare, stor som en
predikstol, kunde slå sönder hufvudet på sig. För att lysa upp om kvällarna
hängde man upp fyra fotogénlampor i salens alla hörn.
Denna söndagen började man redan klockan fem att dansa vid fullt
dagsljus från fönstren. Men först bortåt klockan sju började det att bli
fullt med folk i båda salarna. Utomhus hade en storm vuxit upp, som rörde
upp stora, svarta dammoln, som gjorde människorna blinda och haglade ned
i stekpannorna. Maheu, Etienne och Pierron, som hade kommit in och satt
sig, hade på Bon-Joyeux åter träffat på Chaval, som dansade med Catherine,
medan Philoméne alldeles ensam stod och såg på. Hvarken Zacharie eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
