Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara fest i Montsou, liksom på de glada kyrkmarknadssöndagarna. Från
alla grufbyarna kom en skara grufarbetare. Enär kassörens kontor var
mycket litet, väntade de hellre utanför, de stodo gruppvis på vägen och stängde
passagen med en kö af folk, som oaflåtligt förnyades. Krämare och
schackrare sökte begagna sig af tillfället genom att infinna sig med sina rullande
basarer, där de bredde ut till beskådande till och med porslin och
charkuteri-varor. Men framför allt hade krogarna och ölstugorna goda recetter, ty innan
grufarbetarna fingo sina pengar, skaffade de sig tålamod vid diskarna, och
kommo sedan tillbaka dit för att blöta sin förtjänst, när de omsider hade den
på fickan. Och de voro mycket förståndiga, om de inte gjorde slut på den
på Volcan.
Allt efter som Maheu och Etienne gingo fram bland grupperna,
märkte de i dag en dof förbittring börja sjuda hos dessa. Det var icke den
vanliga sorglösheten, då pengarna lyftes för att genast delvis slösas bort på
krogen. Näfvarna knötos, och våldsamt tal gick från mun till mun.
»Det är således sant?» frågade Maheu Chaval, som han träffade utanför
kafé Piquette, »de ha begått denna nedrighet?»
Men Chaval svarade blott med en ursinnig grymtning, i det han blängde
snedt på Etienne. Sedan nytt ackordsaftal ingåtts, hade han slagit sig
tillsammans med ett annat arbetslag, mera och mera ansatt af afund mot
kamraten, denne nykomling, som ville uppträda som herre och för hvilken hela
grufbyn låg på knä, efter hvad Chaval sade. Detta stod i samband med
missämja mellan de båda älskande; han kunde nu aldrig gå med Catherine
till Requillart eller bakom slaggberget, utan att i afsky värda ordalag anklaga
henne för att ligga inne med sin mors hyresgäst, och sedan höll han på att
ta lifvet af henne med sina karesser, åter gripen af vildt begär efter henne.
Maheu gjorde honom ännu en fråga.
»Är det nu Voreux, som skall in?»
Och som Chaval vände dem ryggen efter att ha med en nick bejakat
frågan, beslöto de båda männen att gå in på kontoret.
Kassan var ett litet fyrkantigt rum, itudeladt genom ett galler. På
bänkarna längs väggarna väntade fem å sex grufarbetare, medan kassören,
biträdd af en bokhållare, betalade en annan, som stod framför luckan med
mössan i handen. Öfver bänken till vänster var ett gult anslag uppsatt,
som tog sig så nytt och fint ut mot den grå, nedrökta kalkrappningen, och förbi
detta defilerade allt ifrån morgonen en ström af arbetare. De kommo in två
å tre i taget, stannade framför anslaget och gingo sedan sin väg utan att yttra
ett ord, blott med en häftig ryckning på axlarna, som om man skulle ha
krossat ryggraden på dem.
Just nu stodo två grufarbetare framför anslaget, den ene en ung man med
ett stort hufvud, starkt som en tjurs, den andre en mycket mager gubbe med
ett af ålderdomen förslöadt ansikte. Ingendera af dem kunde läsa, den yngre
stod och stafvade, i det att han rörde på läpparna, gubben stod bara och
tittade helt fånigt. Det var många, som på detta sätt kommo in och sågo utan
att förstå.
»Läs upp det för oss», sade Maheu, som icke heller var styf i att läsa,
till sin kamrat.
Etienne började att läsa upp anslaget. Det var ett meddelande från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
