Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte ens hade kunnat vägra att vara med i deputationen, fastän han ogillade
detta steg.
»Sådan är arbetets frihet!» utropade herr Hennebeau.
Man kom nu tillbaka till strejken och frågade honom om hans åsikt.
»Åh», svarade han, »vi ha haft sådana förut. Det blir en veckas, på sin
höjd en månads sysslolöshet liksom förra gången. De stryka omkring på
krogarna, men när de bli alltför hungriga, återvända de till grufvorna.»
Deneulin ruskade på hufvudet.
»Jag är inte så där lugn», sade han. De tyckas vara bättre organiserade
den här gången. Ha de inte en reservkassa?»
»Jo —knappt 3,000 francs; hvart tror ni, att de skola ta vägen med det?
Jag misstänker, att en, som heter Etienne Lautier, är deras ledare. Det är en
präktig arbetare, och jag skulle finna det ledsamt att nödgas afskeda honom,
liksom förr en gång den där Rasseneur, hvilken fortfarande förgiftar Voreux
med sina idéer och sitt öl... Men sak samma, om en vecka skall halfva
arbetsstyrkan gå ned i grufvan igen, och om fjorton dagar skola alla 10,000
åter vara där nere.»
Han var verkligen öfvertygad därom. Det enda han var orolig för, var
att han möjligen skulle råka i onåd, ifall styrelsen nu gaf honom skulden
för strejken. Han hade under en tid känt, att styrelsen var mindre gynnsamt
stämd mot honom än förut. Också släppte han den sked med rysk salad,
som han hade tagit, och läste om de telegram, han hade fått från Paris, svar,
i hvilka han sökte att riktigt tränga in i meningen af hvartenda ord. Man
ursäktade honom, måltiden gestaltade sig till en soldatfrukost, intagen på
slagfältet, innan man ännu hade hört de första skotten.
Nu blandade damerna sig i samtalet. Fru Grégoire ömkade sig öfver
dessa stackars människor, som nu skulle få svälta, och Cecile kände sig redan
inne i sin roll, att dela ut bröd- och köttpoletter i grufbyarna. Men fru
Hennebeau förvånades, när hon hörde talas om eländet bland grufarbetarna i
Montsou. Hade de inte det mycket bra då? Folk, som fick bostad, bränsle,
läkarvård på bolagets bekostnad? I sin likgiltighet för denna boskap kände
hon icke till mera om den än den inlärda läxan, hvarmed hon förvånade
parisare som kommo på besök; och till sist hade hon börjat att själf tro
därpå och harmades öfver folkets otacksamhet.
Négrel fortfor emellertid att skrämma upp herr Grégoire. Han tyckte
inte illa om Cécile och var inte alls emot att gifta sig med henne för att göra
sin tant till viljes, men i egenskap af erfaren ung man, som inte rusade iväg
hals öfver hufvud, som han uttryckte sig, hyste han icke en älskares
feberaktiga ifver. Han gaf sig ut för att vara republikan, något som emellertid
inte hindrade honom ifrån att förfara ytterst strängt mot sina arbetare och
att i damsällskap göra sig lustig på deras bekostnad.
»Jag är inte heller så optimistisk som morbror», sade han. »Jag är rädd
för allvarsamma oordningar, så att jag råder er, herr Grégoire, att stänga väl
igen om er på Piolaine. De skulle annars kunna plundra er.»
Utan att aflägga det småleende, som upplyste hans vänliga ansikte, var
just herr Grégoire i farten med att öfverbjuda sin hustru i faderliga känslor
emot grufarbetarna.
9 Zola, Dagbräckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
