- Project Runeberg -  Dagbräckning /
130

(1911) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Plundra mig!» utropade han häpen. »Och hvarför skulle de plundra
mig?»

»Är ni inte aktieägare i Montsou? Ni gör inte något, ni lefver af andras
arbete. Ni är, kort sagdt, en sådan där gemen kapitalist; det är nog sagdt...
Var säker på, att om revolutionen skulle triumfera, skulle ni bli tvungen till
att lämna tillbaka er förmögenhet såsom stulna pengar.»

Med ens var det slut med hans barnafrid, med det omedvetna lugn, hvari
hans lif förflöt. Han stammade:

»Min förmögenhet — stulna pengar! Hade inte min farfars far surt
förtjänat den summa, som han förr i världen lade ned i grufpapper? Ha vi inte
lupit företagets alla risker? Gör jag kanske nu något dåligt bruk af
afkast-ningen?»

Fru Hennebeau, som blef orolig, när hon såg både mor och dotter också
blekna af fruktan, skyndade att gå emellan och sade:

»Paul skämtar ju, kära herr Grégoire.»

Men herr Grégoire var utom sig. När betjänten kom in med ett fat
kräftor, tog han tre stycken utan att veta, hvad han gjorde och började att
knäcka klorna med tänderna.

»Jag säger inte, att det inte finns aktieägare, som missbruka sin ställning.
Man har till exempel berättat mig, att ministrar ha tagit emot aktier i
Montsou som mutor för åt bolaget gjorda tjänster. Det är alldeles som den höge
herre, som jag inte skall nämna vid namn, en härtig, den störste af våra
aktieägare, hvars lif är ett skandalöst slöseri, miljoner bortkastade på kvinnor,
på fråsseri och onyttig lyx ... Men vi — vi, som lefva utan buller och bång,
som det anstår hederligt folk som vi — vi som inte spekulera, utan äro nöjda
med att lefva ett enkelt och sundt lif med hvad vi äga samt dela med oss
åt de fattiga!... Era arbetare skulle verkligen vara riktiga stråtröfvare för
att stjäla ifrån oss ens så mycket som en knappnål!»

Négrel, som hade mycket roligt åt hans vrede, måste lugna honom.
Kräftorna gjorde fortfarande sin rund, man hörde knastrandet af skalen, medan
samtalet gled öfver till politiken. Trots allt och fast han ännu kände kalla
kårar öfver ryggraden, sade herr Grégoire, att han var liberal, och han
saknade Ludvig-Filip. Hvad Deneulin beträffade, önskade han en stark regering
och förklarade, att kejsaren gled utför de farliga eftergifternas sluttande plan.

»Kom ihåg år 1789», sade han. »Det var adeln, som möjliggjorde
revolutionen genom sin medbrottslighet, genom sin smak för filosofiska nyheter.
Nåväl, i dag är det samhällets borgerliga element, som spelar samma dumma
spel med sin ursinniga liberalism, sitt förstörelseraseri, sin kurtis mot folket...
Ja, ja, ni hvässer odjurets tänder, för att det skall uppsluka oss. Och det
skall uppsluka oss, var säker på det!»

Fruntimmerna tystade ned honom och ville byta om samtalsämne
genom att fråga honom, hur det var med hans döttrar. Lucie var i Marchiennes
och sjöng med en väninna, Jeanne höll på med att måla en tiggargubbes
huf-vud. Men dessa saker talade hon om med tankspridd min och kunde inte
ta sina ögon ifrån direktören, som glömsk af sina gäster satt fördjupad i
läsningen af sina telegram. Bakom dessa tunna pappersblad anade Deneulin
Paris, styrelsens order, som skulle komma att afgöra om strejken, och han
kunde inte låta bli att ge uttryck åt sin oro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zedagbrack/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free