Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopkrupen längst in i sitt tabernakel. Aldrig skulle de få se honom, de kände
honom blott som en kraft, som på afstånd tyngde på de 10,000 grufarbetarne
i Montsou. Och när direktören talade, var det denna kraft, denna makt,
som stod bakom honom, dold och gifvande orakelsvar.
Modlöshet öfverväldigade dem. Själfve Etienne ryckte på axlarna
för att säga dem, att det var bäst att gå sin väg, medan herr Hennebeau
vänligt klappade Maheu på armen och frågade, hur det var med Jeanlin.
»Det var ju en hård läxa, och så tar ni de dåliga förtimringarna i försvar!
... Tänk på saken, mina vänner, så förstå ni nog, att en strejk vore en olycka
för allesammans. Inom en vecka skola ni svälta ihjäl. Hur skola ni bete
er?... Jag räknar för resten på er klokhet, och jag är öfvertygad om, att
ni senast om måndag åter gå ned i grufvorna.»
Alla gingo. De lämnade salongen med en boskapshjords stampande
och trampande, med böjda ryggar och utan att svara ett ord på direktörens
förhoppning om deras underkastelse. Herr Hennebeau, som följde dem ut,
måste göra en sammanfattning af samtalet: å ena sidan bolaget med sin nya
aflöningstariff, å den andra sidan arbetarne med sin begäran om fem
centi-mers förhöjning per grufvagn. För att inte hos dem kvarlämna några
bedrägliga förhoppningar, trodde han sig böra på förhand säga dem, att deras
villkor säkert skulle komma att af styrelsen förkastas.
»Tänk er för, innan ni göra några dumheter», upprepade han, orolig öfver
deras tystnad.
I förstugan hälsade Pierron mycket ödmjukt, medan däremot Levaque
ostentativt satte på sig mössan. Maheu sökte efter någon afskedsfras, då
Etienne åter knuffade honom med armbågen. Och alla gingo sin väg under
denna hotfulla tystnad. Porten slog igen med stort buller.
När herr Hennebeau åter kom in i matsalen, fann han bordssällskapet
fortfarande sitta orörligt och tyst vid likörglasen. Med några ord satte han
Deneulin, hvars ansikte blef än mera dystert, in i hvad som hade förefallit.
Medan han sedan drack sitt kalla kaffe, sökte man att tala om något annat.
Men själfva Grégoires återkommo till strejken och uttalade sin förvåning
öfver, att det inte fanns lagar, som förbjödo arbetarne att gå ifrån arbetet.
Paul lugnade Cécile genom att försäkra, att man väntade gendarmerna.
Omsider ringde fru Hennebeau på betjänten.
»Hippolyte, öppna fönstren i salongen och lufta ut där, innan vi gå
dit in.»
III.
Fjorton dagar hade förflutit, och måndagen i tredje veckan gåfvo de till
kontoret aflämnade listorna tillkänna en ny minskning i antalet arbetare,
som gått ned i grufvorna. Man hade räknat på, att arbetet skulle
återupptagas denna morgon; men styrelsens envishet att icke ge med sig förbittrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
