- Project Runeberg -  Dagbräckning /
166

(1911) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fram i de uppstudsiga gruibyarna och läggande i dagen ett lugnt mod vid att
personligen öfvertyga sig om tillståndet i trakten. Aldrig hade en sten
hvi-nit förbi hans öron; han mötte bara tyst folk, som hade svårt att komma
sig för med att hälsa på honom, och ofta råkade han att slå ned på älskande,
som inte frågade efter politik, men i vinklar och vrår roade sig omåttligt.

»Förbannade otur!» sade Jeanlin, »ska’ det aldrig ta slut... Gå dit,
Bébert, drag i stjärten.»

Men det kom åter ett par karlar, och gossen svor åter halfhögt en ed,
när han hörde Zacharies, sin brors röst. Denne höll just på att tala om för
Mouquet, att han hade upptäckt ett tvåfrancs-mynt insydt i en af hustruns
kjolar. Båda grinade belåtetoch klappade hvarandra på axeln. Mouquet föreslog
ett stort kricketparti till följande dag. Klockan två skulle man ge sig i väg
från Nyttan och gå åt Montoire till, nära Marchiennes. Det var Zacharie
med om. Hvarför skulle de tråka ut en med strejken? Då kunde man ju
så gärna ha något muntert för sig, eftersom man ju i alla fall gick och slog
dank. De veko af vid vägkröken, när Etienne, som kom från kanalen,
häj-dade dem och ställde sig att prata.

»Tänka de ligga här i natt?» sade Jeanlin förargad. »Det är mörkt,
och käringen tar in sina påsar.»

En annan grufarbetare kom på vägen till Requillart. Etienne gjorde
nu sällskap med honom, och närde gingo förbi inhägnaden, hörde Jeanlin,
att de talade om skogen: man hade måst skjuta upp mötet till följande dagen,
ty man var rädd, att man inte skulle på en dag kunna underrätta alla
gruf-byarna.

»Säg», hviskade pojken till sina båda kamrater, »hörde ni, att
tillställningen blir i morgon? Den måste man vara med om. Hvad? Vi smita ut på
eftermiddagen.»

Då vägen nu omsider var fri, skickade han Bébert åstad.

»Raskt, var inte ängslig! Drag i stjärten... Och passa dig, käringen
här har en kvast.»

Kvällen var lyckligtvis mörk. Med ett hopp hade Bébert hängt sig
fast vid stockfisken, så att snöret gick af. Han tog till benen och svängde
fisken som en drake, de båda andra följde efter, och alla tre sprungo allt
hvad de förmådde. Förundrad gick gumman ut ur boden, men förstod inte
något och kunde inte skönja de flyende, som försvunno i mörkret.

Till sist blefvo dessa odågor hela traktens förskräckelse. De inkräktade
den så småningom som en skara vildar. De hade i början nöjt sig med
gruf-lafven vid Voreux, där de tumlade om i kolhögarna, hvarifrån de kommo
fram svarta som negrar, lekte kura gömma ibland virkesförråden, där de
försvunno som i djupet af en urskog. Sedan hade de tagit slagghögen med storm,
åkte på baken ned utför dess kala delar, som ännu sjödo af elden där inuti; de
gledo in bland björnbärssnåren på de äldre delarna och lågo där gömda hela
dagen och roade sig i allt lugn med allehanda okynnigheter och gemena
skämt. De utvidgade alltjämt sina eröfringar, hade blodiga slagsmål i
te-gelstenshögarna, drefvo kring på ängarna, där de utan bröd åto allehanda
saftiga växter, de rotade i kanalbankarna för att fånga dyfiskar, som de
slukade råa. Sedan sträckte de sina utflykter ännu längre, ända till Vandames
stora skogar, där de på försommaren frossade på smultron samt under efter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zedagbrack/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free