Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackra vinterdagar, då den hårda marken ljuder som kristall under fotterna.
Klockan ett hade Jeanlin kilat i väg; men han fick vänta på Bébert bakom
kyrkan, och de höllo på att ge sig åstad utan Lydie, som modern än en gång
hade stängt in i källaren. Nu hade hon blifvit utsläppt och fått en korg på
armen. Man lät henne förstå, att om hon inte hade den med sig hem, full af
cikoria, skulle hon hela natten bli instängd tillsammans med råttorna.
Uppskrämd, ville hon nu genast gå och plocka saladen. Jeanlin fick henne på
andra tankar, man finge väl se senare. Polonia, Rasseneurs välfödda kanin,
hade han länge hållit utkik efter. Just som han nu gick förbi »Nyttan»,
kom kaninen ut på vägen. Med ett hopp var han framme, högg kaninen i
öronen och gömde den i Lydies korg, hvarefter alla tre satte i väg. Det skulle
bli riktigt trefligt, att låta den springa som en hund ända till skogen.
Men de stannade för att se på Zacharie och Mouquet, som efter att
ha tömt en sej del tillsammans med ett par andra kamrater nu började sitt
stora kricketparti. Insatsen var en ny mössa och en röd sidenduk, som
voro deponerade hos Rasseneur.
Först hade Jeanlin, Bébert och Lydie galopperat bakom de spelande,
förtjusta öfver de kraftiga slagen. Sedan hade de åter kommit att tänka på
Polonia, som de skakade i korgen. De öfvergåfvo spelet midt på fältet och
släppte ut kaninen, nyfikna att se, om den skulle springa fort. Den satte
i väg, och de rusade efter honom; det blef en jakt på en timme i full fart, med
ideliga bukter och krökningar och under rop och skrik för att skrämma
kaninen, med vidt utspärrade armar, som slötos utan annan fångst än den
tomma rymden. De skulle aldrig ha kunnat fånga kaninen, om den inte
hade varit dräktig.
Medan de flåsade ut, kommo några bastanta eder dem att vända på
hufvudet. De hade åter kommit in på kricketpartiets område, och Zacharie
hade varit nära att klyfva skallen på sin bror. De spelande hade under
spelet hastigt och lustigt förflyttat sig framåt öfver de upphöjda, hårdfrusna
åkrarna, öfver en mil på en timme, och då hade de druckit öl på krogen
Vincent och ölstugan »De tre vise». Nu var Mouquet i tur att slå. Han hade
två slag kvar att slå fram bollen, segern var säker, när Zacharie, som
hån-grinande begagnade sig af sin rätt, slog undan bollen med så stor skicklighet,
att bollen rullade ned i ett djupt dike. Mouquets medspelare kunde inte ta
upp den, det var en olycka. Alla fyra skreko och började bli heta, ty
spelet stod lika, och nu måste de börja på nytt igen.
Men Jeanlin fick en idé. Han lät de spelande försvinna och tog sedan
upp ur fickan ett snöre, som han band om kaninens vänstra bakben. Det var
mycket trefligt, kaninen sprang framför de tre bytingarna, släpade på benet
och vred på sina leder på ett så ömkligt sätt, att de aldrig hade skrattat så
mycket. Sedan bundo de kaninen vid halsen, för att den skulle galoppera,
och när hon blef trött, drogo de henne som en riktig liten vagn än på magen,
än på ryggen. Detta räckte mera än en timme, och kaninen rosslade, när
de skyndade att stoppa ned den i korgen, då de nära vid Cruchotskogen
fingo höra kricketspelarne, hvilkas parti de skuro ännu en gång.
Zacharie, Mouquet och de båda andra tillryggalade hastigt hela
kilometer utan längre raster än tiden, som behöfdes att tömma en sej del på alla
kro-garna, de togo till mål. De muskulösa händerna slötos hårdt om de lin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
