Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var på Plan-des-Dames, på den stora öppna plats, som ett
skogshygge hade af röj t. Den utbredde sig i sakta sluttning, omgärdad af en hög
storskog, präktiga bokar, hvilkas raka och jämna stammar omgåfvo den
med en hvit pelarrad, grönklädd af lafvar. Kölden blef alltmera bitande,
eftersom skymningen tilltog, och den frusna mossan knarrade under fotterna.
Nere vid marken var det djupt mörkt, grenarna högre upp aftecknade sig
mot den bleka himmelen, där fullmånen, som steg upp vid horisonten, skulle
släcka ut stjärnorna.’
Nära 3,000 grufarbetare voro på mötesplatsen, en myllrande hop, män,
kvinnor och barn, som småningom fyllde den afröjda platsen och räckte
långt bort under träden, och för sent anländande tillströmmade alltjämt,
så att hafvet af hufvuden, sänkt i skuggan, vidgade sig ända till den intill
växande småskogen. Ett doft brus, likt en ovädersby, steg upp från denna
orörliga, stelfrusna skog.
Högst uppe på sluttningen befann sig Etienne tillsammans med
Ras-seneur och Maheu. En träta hade uppstått, man hörde deras röster i
häftiga utbrott. Bredvid stodo män och hörde på. Levaque med knutna
näfvar och Pierron, som vände ryggen till, mycket ängslig, för att han inte
längre hade kunnat förebära några febrar; och där voro också fader
Bonne-mort och gamle Mouque, sittande bredvid hvarandra på en stubbe, och sågo
djupt betänksamma ut.
Trätan hade framkallats af Rasseneur, som ville, att man skulle med
öfliga former skrida till val af mötesbestyrelsen. Hans nederlag på
Bon-Joyeux gjorde honom fortfarande ursinnig, och han hade svurit på, att han
skulle ta revanche, ty han smickrade sig med, att han skulle kunna
återvinna sin forna auktoritet, när han komme att stå ansikte mot ansikte —
icke med de kommitterade utan med hela grufbefolkningen. Etienne
blef förargad och hade funnit idén om en mötesbestyrelse fånig här i skogen.
Man måste gå till väga som revolutionärer, som vildar, eftersom man
jagades som vargar.
När han fann, att tvisten höll på att tänjas ut i det oändliga, tog han
med ens hopens öra; han steg upp på en trädstubbe och skrek:
»Kamrater! Kamrater!»
Det orediga sorlet från denna människomassa dog bort i en lång suck,
medan Maheu tystade ned Rasseneurs protester. Med genomträngande
röst fortsatte Etienne:
»Kamrater! Eftersom man förbjuder oss att tala, eftersom man
skickar gendarmerna på oss, liksom om vi vore stråtröfvare, är det här vi måste
komma till tals med hvarandra och komma öfverens med hvarandra. Här
äro vi fria, här äro vi liksom hemma hos oss; här skall ingen befalla oss
att tiga, lika litet som man tystar ned fåglarna och djuren.»
En bifallsåska, skrik och utrop svarade på hans ord.
»Ja, ja, skogen är vår, här ha vi väl rätt att tala... Fortsätt!»
Etienne stod ett ögonblick orörlig på trädstubben. Så höjde han armen
med en långsam rörelse och började, men hans stämma dånade icke längre;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
